Helsingborgs-Posten – 15 oktober 1860, sida 2

Jesuitismen måste folja sedan, — fast sitt hufvud den vill höja än; dock med föga framgång nu, emedan minnet lefver än hos svenske män utaf Gustafs lysande bedrifter, tecknade, vj blott i Sagas skrifter, men i hvarje redlig svensk mans barm, för det ädla, sanna, goda, varm. Trenne sekler sedan hunnit gomma Sveriges storste konung i sin graf; men ej hunnit låta Svenskar glömma bort den frihet, som åt dem han gaf. Genom sekler lefva skall hans minne än, så långe finns ett enda sinne i det gamla, dyra Svea qvar, som kan känna hvad för det han var. Ur DB. ulläta vi oss att hemta följande vackra och manligt tänkta poöm: Vasa-Sång. (Vid Utmeland.) o Gud, som vittnat hur vi gålt Kring verlden och för andra sått Den skörd do bergat mogen, Gif oss dilt bistånd, att i ro Vår teg bevaka, och vår tro, En sluten vakt, och trogen; Du helat våra sår, som värkt, vår långe nötta kraft Du stärkt pen tid vår väg gått obemärkt Som rännilens i skogen. Vid häfdens fackelsken vi sett Hur underbarligen Du ledt vär gäng i alla ödon, Hur vi förtröstanssulle stått I mot och med, i ondt och godt,