Helsingborgs-Posten – 15 oktober 1860, sida 1

— — Ur ett bref från Stockholm d. 6 Oct. Ändtligen nalkas den långa riksdagen sitt efterlängtade slut. YVoteringarne i förstärkt statsutskott äro i dag verkställde öfver 8:de och 9:de hufvudtitlarna; statsregleringen är således för denna gång, till siffrorna bestämd, men efterarbetet återstår. — Riksstaten skall formligen upprättas, Riksgäldscontorets Reglemente fullbordas, skrifvelser om Standernas beslut i en mängd på utgången af voteringarna beroende frågor af Expeditionsutskottet uppsättas och inom de respective stånden justeras: Dertill komma alt Lagutskottet ännu har ätskilliga motioner om prestval, klockarepost etc. oafgjorda och Riddarehuset, som i en smal vändning förkastade hela det vigtiga kommunalbetänkandet, har sedermera, till följd af inbjudning, börjat behandlingen deraf ånyo och behandlar nu efter den mest sorgfälliga myggsilningsmethod denna stora samhällsfråga blott tum för tum. Uyposeksbankfrågan är icke heller ännu afgjord i stånden, ehuru den efter andra behandlingen ligger färdig till justering i sammansatta Statscch Banko-utskottet. Så nog varar riksdagen ännu ett par eller tre veckor innan afskedstrumpeten åter hora sig. Hufvudsaken — Statsregleringen -är dock undangjord, Bevillningen likaså, så nog är slutet icke långt borta. Från början trodde man temligen allmänt, all vi denna gång skulle få en helt kort riksdag, men ju längre man kom in i affärerna, ju klarare visade det sig att det icke kunde gå fortare än som skett. Kardinalfrägorna voro för många och alltför djupgående att kunna helt kavaljeremang behandlas. Hufvudsaken till den opåraknade längden var dock och måste allmånt erkännas vara den i Sveriges riksdagshistoria hittills okända liberalitet hvarmed nästlidne riksdag behandlade Statens angelägenheter. Frihandelskämparne vunno, vid den, större segrar än de knappast vågat hoppas, anslag, löneforhöjningar, gratifikationer, arvoden etc. etc. beviljades, under namn aft tillfälliga dyrtidstillägg, med on frikostighet, som gränsar till slöseri. Och nu skulle man, sedan krisen och den dyra tiden hufvudsakligen kunde anses ofversländen och en lugnare besinning trädt i den första öfverraskningens ställe, börja med mera sans hushålla med statens medel. Här motionerades och remitterades, diskuterades och voterades -— allt i den prisvärda afsigt att hushålla med statens medel ; men huru många dyrbara dagar som än uppoffrades till stret och strid för detta ändamål och huru många afslag, nedprulningar och återremisser som än ästadkommits af de 2:ne folkvalda standens hushallsanda, så har dock illl det mesta riksstaten kommit att behålla de siffror, som ditsattes vid sista riksdag. Adel och prester hafva duck icke varit nöjda dermed, utan hafva af bestämda anslag velat gora förslagsanslag, af provisoriska löneförbättringar tillskapa desinitiva loner på ordinarie stat. Så har man diskuterat och voterat sig fram tum för tum och ganska ofta har svaret på frågan legat i den förseglade sedeln. Att detta i betydlig mån forlångt riksdagen begripes lätt af hvar och en som har någon kännedom om vår fyrdelta representations ovighet och komplicerade beskaffenhet. Till detta hinder for riksdagens skyndsamma gång har ock kommit en mängd djupgående frågor, 1. ex. skjutsfrågan, kommunallagstiftningen, liypoteksbankfragan, Universiletsflyttningen, Norska frågan, jernvagarne, utländska skuldsattningen, hysattningslagar, konkurslagar m. m. m. m. hviika alla varit af den beskaffenhet at deras behandling slukat mycken tid bade inom utskotten och stånden. Alla hafva visserligen icke — tack vare vårt trogkorda och ofta oefterrättliga riksdagsmaskineri — kunnat nöjaktigt lösas; men de som icke bragts till fullbordan, så att de kunna framläggas för Regeringen alt approberas, hafva dock blifvit behandlade och förda ett stycke sramat, så alt näst sammanträdande ständer kunna med långt större lätthet gripa sig an dermed