Helsingborgs-Posten – 12 oktober 1860, sida 3

ren antog en mörk uppsyn vid denna artighet, och sade med det honom egendomliga lugn: Elementerna äro artigare än mången herre bland min omgisning; de sorskona mig.? En dag lånade Nasired-din Khodschah en kiltel af sin granne, och då han sedan gaf honom den tillbaka ställde han en annan mindre inuli. vyjvad skall detta betyda, Khodschah?? frågade egaren. vpet skall betyda,? svarade den tillfrågade, ralt er kittel har fått on unge? Mannen tog den utan vidare anmärkning. Kort derefter lanade kkodschah kitteln igen, men behöll den denna gäng så lange, all egaren fann sig föranlåten kräsva den äter. vhär jag icke min kittel igen ?? frågade han och såg allvarligt på honom. ryen är död, sade han. Nå, skämt åsido, menade egaren, huru skulle kitteln kunna do 2? i yIvad för slag 2? utbröt Khodschah, ni trodde mig då jag sade er, att han fått en unge, och nu vill ni inte tro mig, när jag säger att ban är död.? vyjuru kommer det sig? frågade en junker en bonde, att du som annars är en beskedlig karl, stal kappsäcken ifrån mig 2 vack, nådig herre ! svarade bonden, ?den som nu för tiden vill dra sig fram ärligt, måste själa.? En katolskt furste frågade sin bigtfader: y)Ivem skall den helige Petrus mest sörbarma sig öfver, den rike eller den fattige 2? PDen fatlige, svarade patern. Gud ske lof! sade fursten, ?d: folk kommer i h Napoleon dei gerna och ville ifver i en säd: och stampade så motståndare ick Detta bevisnings nadotte. Då ha besegrad i dispy sedermera alltit Vid ett krigsmål sen 18906 ropade nadottes tystnad Min prins, j tiga invandninga voUIdeles icke dotte. vJvarföre säg Emedan jag edra stöfflar.? Den vackraste blifvit sagd om på vers eller pr ett fint yttrande Christian den ål sökte sistnämnde Samtalet sordes Danmarks mängt Ascar medgaf i hög grad blifv tillfogade han, s emot ega på an år? — sragade belåten. — Utsi lands vackra ki