vu——— vGif hit nyckeln, jag vill sjelf söka bland rubinerna och sedan skall jag säga hvem mitt hjerta har kär,? sade hon smäleende; saslän hennes inre led af den logn hon bar på sina läppar för att rädda sin fästman. Han sökte bland sin nyckelknippa, men hon bortryckte den skämtande från hon honom och försökte åtskilliga nycklar i de serskilda lådorna, som syntes i det stora, oppna repertoiret. Barn, barn, du misstager dig; rubinkorsen hemta vi ur boden , du måste gå dit, — der finner du flera sorter af det slaget, ropade han allt ifrare. Cathrine utsköt helt lätt den inre mellanlådan, uppläste den bakerska, som nu först blef synlig, fattade ett litet packet, bortslet papperet, som omhöljde det, stötte den gamle narren, som tog henne vid armen, (tilbaka — lät ett gnistrande diamantsmycke framskymta för hans förvirrade blickar, flydde, under det hon lemnade på bordet den gåfva hon förut fått, derpå hastigt ur kammaren, ut på gatan, utan att den bestörte juveleraren sormådde hindra det. Följande morgon förde mäster Jadok Zieuko de så mycket sörjda och omtalade diamanterna till juveleraren Prokop Havayek, och fordrade barskt on summa penningar för Hynek Kreller, som denne hade rält att fordra, emedan han grundlöst och nedrigt blifvit beskyllad för stöld. Dessutom begärde han sin arbetslön och betackade sig vidare för allt arbete af herr juveleraren Prokop Havayek, emedan härigenom ganska förargliga och skändliga förhållanden kunde uppstå. Havayek ref sig förläget bak örat, men beviljade utan knot hvarje mäster Jodoks fordran, glad att slippa för det priset. I