Helsingborgs-Posten – 12 oktober 1860, sida 2

2) med 76 nej mot 22 ja antogs följande ydelse å 37 8 enligt Bondeståndets beslut: Begår någon mord å skyldeman i rått uppftis gande led eller å fin maka; miste lifwet. Gör e man dråp såsom i 3 eller 4 I sägs, å person, som nu nämnd är; hafwe ock förwerkat lifwet: år dråpet sådant, fom i 5 S sägs; dömes till straffarbete på lifstid; dock må, der omflånvig: heterna äro synnerligen mildrande, straffet funna nedsättas i förra fallet till straffarbete å lifstid och i sednare fallet till sådant arbete från och med åtta till och med tio är. Sker dråp å ftjufs eller swärföräldrar, förmyndare, husbonde eller annan, under hwars lydnad man får; warder den omständighet såsom synnerligen förs swårande ansedd. (J den af Borgareständet beslutade till fontraproposition amtagna lydelsen finnes ej de hår utmärkta orden, hwaremot början af sista punkten lyder: Sker dråp å mata, stjuf eller swärföräldrar etc.) Beträffande allmänna bewäringen beslöts 3) med 61 ja mot 59 nej art 11 FH 1 mom, 2 punften skulie hafwa följande af Ridd. och As deln samt Presteståndet antagna lydelse: TZill legokarl får ej anwändas den fom år boende mom det lån, der den bewäringsskyldige bör undergå mönstring: ej den fom förut har tagit lega o. s. w. (Kontraproposition mar den af Borgareståndet gillade lydelsen: Till legokarl fär ej anwändas den, som förut tagit lega etc.) 4) med 60 nej mot 59 ja, att 32 g Mulle få denna lydelse: Finnad bland bewåringss manskapet wanfrejdade personer, må de funna uteslutas ur led med de öfriga och antingen serskildt wapenöfwas eller till andra lämpliga arbeten amvändag. (Ridderskapet och Adeln samt Presteståndet önskade efter ordet wanfrejs mod, beröfwar annan lifvet, däömes, för dräp, till flraff: arbete på lifstid. War gerningsmannen utan egen skald, genom vår förs elämpning eller synnerlig misshandel, af den dräpne till wrede retad, eller äro omständigheterna eljest synnerligen mildrande; då må strafsarbetet funna inskrän kas till wiss tid från och med fer till oc) med tiv År. 4. Har nägon, genom urpsåtlig misshandel, dödat aman, ech stedde den misshandel med berådt mod, men ue tan afsigt att dräpa: tömes gerningsmonuen till ftraffars bete på lifstid eller från och med åtta till och med tio år. War misshandeln af den beskaffenhet, att döden, säsom sannolik werkan deraf, ej wäntas funde, efter äro omftåns vigheterna eljest synnerligen mildrande, då må straffet funs na netsättas till siraffarbete I fyra är. 8 5. Warder någon dräpen, säsem i 4 N sägs, men sketde misshandeln af hastigt med, dömes dråparen till straffarbete från och med fyra till oc) med ätta år. Förefomma sädana mildrande omständigheter, fom i 3 eller 4 8 omförmälas; då må straffet kunna uedsättas till straffarbete i twå år. S 20. förra delen Han någen gifwit annan gift eller dylift för att henom skada, och rör han deraf; ftraf: fes gerningsmannen efter 1 8 säsom för mord. Kommer af den förgiftning swar freynsskada; dömes till flraffarbes te på lifstid eller, der omständigheterna äro synnerligen mildrande, till sädant arbete från oc) med ätta till och med tio år. Feljer of gerningen ringare eller ingen fas da, efter stadnar brottet wid försöf; då skall till hraffars bete från och med fyra till och med åtta är dömas. s 30. Har någon, utan qwinnans wilja, sökt döda els ler fördrifwa hennes foster, på fått i 28 fågs; dömes, om festret kommer utan lif eller ofullgänget fram, till Araffs arbete från ech med fer till och med tio år, od) i annat fall till sätant arbete från och med fer månader till och med twå är Fick qwinnan of gerningen wår froppsffas ba; dömes till straffarbete på lifstid; fick hon deraf döden; miste gerningsmannen lifvet; dock må, der brottet år med synnerligen mildrande omsländighter förenadt, kunna dö mag i föra fallet till straffarbete på tiv är oc) i det feds nare till sädant arbete på lifstid. —-——