28 8 HTÅENC. ovell af M. NORDEN. (Fortis, fr, mr 118) le rummet. Mästaren qvarholl an blickade mörkt ned sramnek, tiynek! hvad gor du? ne, i det hon ilar efter honom, nes skärande ångestrop bortdö Trots hennes böner och alla ärar, lössliter sig hennes åles armar, ty alltför tydligt hade insla bemärkt den misstanka, annu hystemot honom. Denna endelse hade inom kort tid förlla forbunda familjs lycka och de i ostörd lugn länge hade nga fickan erfor snart det samko hade haft med lsavayek. e hade frivilligt lofvat at ej sorsara i denna sak ; men dersom vilkor Krellers aflägsnade, ngaf såsom den verkligen misso bifoll detta med brustet hjerta, vå sjelf till polisen för att insorklarliga förlust, som hade n, men sorteg, dels af gammal reller, dels for sin dotters skull, p och forebråelser han fruktade, hade varit i besittning af den öppnade skåpet, i hvilket han nanterna. Aftouen inbrot nga göromålen tillät Cathrine elt heslut, som hon i sin beej helt och hållet förkrossade själ, hade uppgjort. Hon insvepte sig i en en shawl och gick till gamla staden.? Snart låg Hradschin och den lilla sidan? bakom henne och hon beträdde Moldaubryggan, der det ståtliga monumentet står af Carl IV, Prags välgörare. Mänen stod klar och glänsande på himlen, men lamporna som vanligen belyste bryggan, hade, utom en enda, ej blifvit tända. Denua lampa bestrålade den heliga Nepomuks stjernomgjordade hufvud, hvars bildstod här var upprest, — en sällsam kontrast mot den bla altonhimlen. Cathrine kände en besynnerlig rysning skaka sin kropp då den gula glänsande skifvan nedstrålade på henne; hon vände den bländade blicken mot strömmens morka, brusande skote, ifrån hvilket hemligt hviskande stämmor tycktes tillföra henne underliga, aflägsna melodier. Framför martyrens upplysta malmstod föll hon andägtigt på knä, läsande sitt Fader-vår, hvarpå hon fortsatte sin väg med nytt mod. Snart uppnådde hon den andra stranden, den gamla staden och ett qvart sednare kanalen, der juveleraren Prokop iavayeks präktiga butik låg. Om också denna var stängd, så visste den unga flickan alt hon sannolikt ändå skulle träffa dess egare hemma. sion hade ofta i ärende från sadren der aflemnal många dyrbara stenar; det bade uppstått ett slags fortrolig bekantskap emellan den rike juveleraren och stensliparens skona dotter, denna sednare hade besiutat att draga fördel deraf, och ville be honom försvka att blidka hennes fader — bedja Zicuko gå Hynek vänskapsfullt till mötes och bedja om ursäkt för hans försarande mot honom. Pekant med husets inredning inträdde hon straxt i sidorummet, i hvilket hon redan sett ljus från gatan. Här fann hon juveleraren sillande framför en uppslagen bok, som låg på hans skrifpulpet, utmärksamt beräknande sina inneoch utestående fordringar. Ilan uppreste sin länga, magra gestalt, sköt den svarta sidenkallotten, som betäckte hans kala hjessa, tillbaka, drog det långa ansigtet i vänliga rynkor och gick den unga flickan lillmötes. Denna började genast att berätta ändamålet med sitt besök. Hon talade med ungdomlig värma och rörande vältalighet. Med strålande ögon, glödande kinder skildrade hon sitt lilla hushållis sordna lycka, sin kärleks sällhet, sin älskares dygder och förtjenster samt sin faders beilåtonhet med denne. Havayck satt bredvid henne på soffan ; han afbröt henne ej — men hans gråa ögon voro oupphörligen fästade på den älskliga varelsen. Omsider slutade hon sin bildrika skildring, under det hon fattade juvelerarens hand. Käre pappa Ilavayek, ni är mitt enda hopp, ni kan hjelpa mig i min. stora nöd, om ni blott vill, ty ni förmår mycket öfver min fader. Förmå honom alt vara vänligare — haf tålamod med oss alla, — må ni blifva vär beskyddare! Ni har ofta sagtedv: ruva min bäste vän: visa eder nu som sådan och tala till godt för oss, på det att sornöjsamhet, kärlek och förtroende åter må bosätta sig i vår låga hydda. Men Prokop Havayek antog en allvarlig uppsyn och sade harmset: Barn du talar det du icke förstår; jag måste säga dig alt jag alltid hållit denna din kärlekshandel med den bortlupne gesällen för en barnslig nyck och jag tror att din fader handlade mycket klokt, då han jagade honom på porten och för alltid gaf honom respass; ty på honom hvilar ju den svaraste inisstanka angående stolden. Jag har tadlat din sader sör det han ej af undscende for dig, angifvit honom för polisen ; icke destomindre forpligtade jag mig att tillsvidare vara tyst låten hvad denna punkt angår, då han nu blifvit helt och hållet aflägsnad från edert hus; men så snart han åter intråder i detsamma, angifver jag honom for den sanskyldige tjufven och fordrar ersättning för det stulna.? För Christi skull, herr Havayck, hvad ämnar ni göra? Ni vill ju vara vår kärleks fiende, i stället för dess beskyddare, — min stackars Hyneks baneman.? Var fornuftig, barn, hvad vill du med den stackars f-n? Framlefva ditt lif i nöd. Äta med honom salt, brod och potatis om dagarne; ja, till och med hungra emellanåt, om någon sjukdom skulle göra honom oförmögen till arbete. beua blefve en ömklig lott; du kan om du vill, få det mycket bättre. Du vet att jag redan länge varit god mot dig. Lätom oss slutligen göra allvar. Jag vill sälta mig öfver alla mina vänners prat och allt sladssladder. Pu skall blifva min lilla hustru och kallas fru fiaravek. men då får du ej tänka på den der trashanken.? Han hade helt förtroligt böjt sig ned och lagt sin arm om hennes smärta lif, men hon lösgjorde sig med en lätt rörelse från honom och såg med förvåning på honom, Tro ej mill kära baru att jag är dåraktigt förtjust i både dig och mig. Jag vet nog att jag är mer än dubbelt så gammal som du och att Hynek Kreller är en vacker, välvext gosse, som kan falla dig i smaken,