har han nu sätt öppnade ögon, och skall anse som en lycka hvad han förr betraktade såsom en vanära.? En djup suck var det enda svar Emil gaf på detta tröstande tilltal och fiskaren och hans dotter vexlade betydelsefulla blickar med hvarandra. Omsider gick den gamle fram till sängen, der hans dotter salt. Unge man,? sade han, i det han fattade Emils hand, tag här den beloning du önskar for din fars och dina ädla gerningar. Jag är denne öfverste, hvilken blifvit eder gäldenär. Godset är icke längre milt, — det tillhör min dotter, henne gifver jag dig och med henne allt hvad jag eger. Emil och kleonore lägo snart i hvarandras armar och med sina tärade blickar mot himlen lyftade lade den gamle öfversten välsignande sina händer på deras hufvuden. Då kleonore återkom till det gamla slottet ålersann hon sin Anna och de välkända bohagen i siskarekojan vid stranden, och nästa vår blef hon en lycklig brud vid sin Emils sida samma rum, der hennes brolloppsfest få ir förut blifvit afbruten. (SL UT.)