Helsingborgs-Posten – 17 september 1860, sida 3

usstracka sina utflykter längre än till den gamle fiskarens koja, hvars hustru varit hennes amma. Foröfrigt bekymrade sadren sig icke om henne oftare än då han tigande räckte henne sin hand till morgon-eller aftonhelsning. De stora, tårade ögonen, hvilka hon ofta fäste på honom, förmådde icke smälta isen kring hans bjerta.