Helsingborgs-Posten – 5 september 1860, sida 1

fått oskuren. Mången terde föreslälla fig, att en orime ligt ster mängd stör och gärdsel ätill detta håginingss eller stylningssatt åtgår. Detta är likwål ej fallet; man fan sätta färfwarne helt tätt, och ett försöf skall snart wisa, att ett par hundra alnars sträcka rymmer en owäntadt sior mängd såd; få att den gårdesgärd, fem ssänger bens dens faljfsäppa, nedtagen och vå detta fått anwänd, em ius gen anuan tillgång gifwes, skulle oftast förflå att från förs främning rädda hela hang sådesgröda; och är detta bergs ningssätt att refommendera för all höstjäd, sårdeles för hwete, fom annars få lätt skadas af regnwåder woid berg: uingen ). Frindffylar amrändas allmänt i Nerife och Ei dermanland och på flera ställen. Dessa unpsättas fåluns da: Sädesfäriwarne fättag på retändan få tätt fom gör: ligt är intill hwarandra, med axen uppstående och hoplus tande. Skylen fan wara förre eller mindre, men bör mas ra wål sammanpackad i en rond form. Göras stylarna för små, få stå de mindre säfert under storm. Det låmpe ligaste är att de göras få stora, att de hälla omkring 3 aluars diameter wid marken. Sedan skylen är fammans fatt, sammanslutas aren i spetsig form och eombindas med ett halmband. Derefter gör man en hatt af twå fådeds färfwar sålunda: deosa hopläggas jemt med retändarne och hevbindas med ett starkt band sä nära aren som möjligt; derefter brytes sädeskärfwen wid bandet, så att fudbänrar: ue af halmen wändas tillbafa öfwer aren, hwilka, då hat: teu sättes öfwer skylen, komma inåt de andra aren, och blifwa jemte tesfa täckta af hattbandets jemt utbredda halm, fom når rundt omkring efwersta delen ar skylen. Det hål, fom uppfommer i hattfärfwens midt, fylles med uäs gra uppdragna halmsträn, få att en topp eller spets vå skylen bildag. Hatten fastbindes slatligen med starka halms band i fors öfwer bwarandra, fastade wid skvlens untre sädeskärfwar I. (A. B.) A Mu har snHn A fsfHHOAn Wid Smea ifs