10:de näftfoms r Carl Dom vå Olsion derstädes till förs man N:r (Vissideld Bjufs f:n och wid alls manet höra 110 t:nes undantag af cirka l:d bewurne med tät lbruk indelad bördig räckliga och goda år nan säljes antingen rraf den ene då fom den andre 27 il:d nkring hälften af för id få emot inteckning trädet sker nästa fars ug. 1860. . M. Petersson. — telse afbränner mus . 30 Aug. 1860, Hl. jriljant i verkeri licks plan wid Brusgatan. Priset är e rmt, hälften för m: elpjes). lyst af Firsljernor). afbrännes solar, ch raketer. skjntes Fyrwerkeriet till olina Rehnström från Göteborg . rafi. bland denna stads imit och porträtterar per, glas och war: emottagande träffas Målare Luthmans herr K. L. Wilkens, åtit sin lofal. Mitt aft en fort tid. )usti 1860. Söreusen, f från Köpenhamn. 2 igbåtsfart. September afgär ratio: kl. 44 e. m.; amlet: VAR em. Fr. Miller. 2 — agande i Dan: r med frän after. (Forts.) a fig in uti den tans wära Skandinaver defensif.allians med fantasien swafwa ut ctiska lustgärdar; ty t politista området fins Fi för en fådan flut: diskapen är ett mycket tufenårig afund, bits fen; det erfordrag åt: ord från deras sida, aden, i trots af dens (pt wåra fiender att beredwillige til alla sjelj böres intet, fom liknar fig till ett förnufs tigt skäl för Swerige att för dess skuld fatta fig i striden, men deremot ganska mycket, fom må ste förbjuda hwarje tänkande Swensk statsman att tillstyrka ett sädant steg. Churu intte synes wara mera naturligt än att Danska nationen skulle önska en politisk förs ening med Swerige, lärer opinionen för en får dan förening ingalunda wara mycket allmän, knappast i Köpenhamn och än mindre i det öfs riga Danmark. Nationen känner att den ide mera skulle i en ny Skandinavisk union foms ma att spela mästare, och den har ännu ide lidit nog, för att wilja intaga andra platsen. Dertill kommer förmodligen att man anser sig i farans stund lärt unna erhålla Sweriges bis stånd, utan att wara med oss förbundne i en union. — Hwad beträffar Danmarks statsmån eller dem, fom för fina landsmän inom press fen och wid andra iillfällen föra ordet, få skall man aldrig finna dem inlåta fig på någon när mare underföfning efter förflaring om betydels fen och innehållet af den Skandinaviska enhet, hwarom de få ofta tala. OM skälet härtill är fått funnet. De weta alltför wäl, att den förening, på hwilken de skulle wilja ingå, gif wer oss ett persvektif af alla möjliga uppoffrins gar och olägenheter, men inga fördelar, emedan den skulle wara fullkomligt lika den Norska. Wid de få tillfällen, då man äfwentyrat att iulåta fig vå deta kapitel, har detta ganska tyds ligt framskymtat. J det långa tal på Odens hög, hwaruti Ploug wid det sednaste fudents mötet öppet förordade en politisk union, yttrade han blott några få ord öfwer innehållet och beskaffenheten af denna union ; men dessa ord kunna dock wara ganska upplysande. Han före menade att en dynastisk enhet skulle fammans smälta båda staternas intresfen, och han nånn de en bestämmelse för denna union, hwilken ban ansäg abfolut nödwändig och den enda möjliga, den neml. att föreningen bygdes på full inre frihet och fjelfftåndigher. Lägger man nu härtill, att de Danska och Norska Skandinavernas önskan lärer wara att få i Köpenhamn se unionens hufwudstad samt att Danmark och Norrige skulle inom föreningen bilda en ny och trängre union, ett fårffildt ans fallå. och skyddsförbund emot Swerige; få mår fte man wäl medgifwa, att denna nya Kalmars resunion ide för oss Swenskar fan wara mycs ket lockande. Hr Ploug är nog skarpsynt för aft inse, det en dynaniff enher ide år någon enhet stater emellan, samt att den wäl förmår söndra, men ide fammanfmålta deras intressen, hwilket endast en representanf enhet förmår; det kan icke heller wara honom obekant, att den i ett tal rått wackra satsen om fjull inre frihet och fjelfftåndigher år oförenlig med en sann union och gifwit det redan nu med of förenade rifet anledning att motsätta fig alla, äfwen de för unionens förfwar nödwändigaste sörbindelser, så jnart de befunnits i nägon mån beswärande. Om en dylik sjeliständighet således år absolut nödwändig och den enda möjliga, få fan Hr Ploug straxt och för alltid gifwa fin idee om en Skandinavisk union förlorad; tv denna ens da bestämmelse gör samma union abjolut omöj: lig, Swerige bör aldrig inträda i en fådan förening. För wår nation och kanske i allmänhet för de Nordiska solken erfordras wanligen kraftiga medel för att wäcka nationalandan och ett pos Litifet ämne åftadfomma en stark opinion; men sådana medel hafwa i detta fall icke saknats. Eit år den upprörande erfarenhet wi haft af Norrs männens motwilja och sjel fwiskhet i alla unios nella angelägenheter, ett annat det från Dane ska och Norska sidan oförfigtigt blottade uppfår tet, att få fnart Danmark inträdt i unionen, detta rife skall med Norrige bilda ett förbund emot Swerige. os . Då man betånfer, bwitfa förnärmelser, obes hag och trakasserier redan den nuwarande ins ffrånfta unionen för Swerige medfört, och då man wet att grundsatsen om jemlikhet emellan rifen af olika maft och storlek alltid å den fvas gares sida förde afund och bemödanden att dels förringa den starkares betydenhet, dels ock på hang bekostnad tillwinna fig fördelar, få år det werkligen naift att, få att säga, midt i anfigs tet på oss förklara det man, blott wi wilja i unionen inlåsta Non tedje famraten ämnar fans den ännu större! Antingen anser man oss för de största sårhufwud i werlden, eller ock är man sjelf bekajad med ett sädant. Det förminskar icke det märkwärdiga i denna bekännelse, att man samtidigt förklarar sin räddning beroende af Sweriges hjelp. Man har äfwen talat om Finlands återföres ning med Swerige, men såsom fjelfftåndigt rike. Tänkom oss nu denna fyrwäppling få ors ganiserad, fom den Swensk Norska föreningen nu år! Alla de små rikena, hwart och ett frufs tande för Sweriges öfwermalt och alla refans de fig upp på klackarne, för att inför Europas ögon framftå lifo högt fom detta land, huru de skulle bråka och konspirera, ide blott med hwars andra, utan äfwen med fantaster och personer utan fädernesland inom Swerige, för att för detta land tillintetgöra hwarje af def betydens het föranledt företräde. Swenskarne skulle bes finna sig såsom i en myrstack! För wår del hafwa wi intet emot att hbwars je land åmjuter en inre sjelfständighet. Men denna sjelfständighet måste wara begränsad af unionens ändamål, hwilkct icke kan wara att skapa twister och swaghet, wan att gifwa ens drägtig samwerkan och ökad styrka. För detta ändamål måste hwar och en, som ingår i en sådan union, och framfär allt de små nationerna, hwilka obestridligen hafva ders af största nyttan och behofwet, göra sig beredd att uppoffra något af fin fåfänga och fin egoism. Det duger ide ett broderskap, fom ide will wide kännas några offer. Således måste all tanke på ait, såsom Norrige nu will, inför utlandet spela rollen af sjelfständig stat, öfwergifwas. Jngen särskild flagga eller diplomati, inga fåre skilda traftater ; det måste blifwa gemensam regering, reprefentation), krigsmakt, tull och myntwäsende. Ä Hwad tull od myntwäsende angår år enhet i dessa fall mera önskwärd ån absolut Nnöde wändig; men af öfriga fordringar fan, efter wår tanke, ide en enda uppgifwas. ) Aftonbladet och de Norska tidningarne tala gerna om wära fyra ständ, då frågan om en unionell revrefenta tion förefommer Det är likwål flart att meningen aldrig fan wara att gifva denna revresentationsform förre utdreds ning ech waraktighet, utan twärt om att mid den flora hwälfning i många förhållanden fom Danmarks inträde i unionen fomme att medföra, en ny representationsform skulle äfwen för Swerige antagas. eller att om särskilda landts bagar i hwarje rike kommo att bibehållas, i allt fall den gemensamma kengressen komme att bildas efter nyare mönster. —— — Delsingborg d. 29 Aug. Statsuiskottet har d. 24, i öfwerensstämmelse med utgiftisafdelningens förslag, bland annat tillstyrft 8,000 rdr i honorarium till mag. Wi berg för den af honom uppfunna råknemachin samt det af K. Mit begärda anslag till högsta domstoleng förändrade organisation jemte Åt: skilliga smärre anslag. Konstitutions-utskontet har, enligt Ö. C., förs kastat hr Brakels motion derom, att rikets was pen m. m. ej utan Ritfets Ständers bifall skulle funna ändras. De ulläncdsla tidningarna berätta att frans mälsstörden i södra Ryhtand, trots gräsboppors nas bärjningar, i är blifwit utomordentligt rif; enabanda är förhållandet i Donauländerna. I Förenta Staterna har störden i allmanhet wa: rit mycket rik. Man läser i Aftoubladet: vESångföreningarne i Trondhjem gåfwo i Fres dags Åtta dagar på aftonen en serenad för br Aug. Blanche. Hr Blanche tackade från fitt fönster för den artighet sängföreningarne hade wisat honom, samt uttrockte sin kärlek och afts ning för Norge, säsom ett land, hwilket ej allena njöte frihetens wälgerningar, utan äfwen förs stod att waka öfwer fin frihet. Efter ett länge lefwe Augult Blancdhe! och en mångd stormande hurrarop tågade sångföreningarne till rifsdagefullmäftigen Mengels bostad, sjöngo och mottogo äfwen af honom tacksägelse, hwarpå de ålskiljdes. Härefter yttrar N. D. A.: Så lyder den samnolikt vå telegrafwäg öfwerbragta underråts telsen om den opinionsyttring emot det allmänna tänfesättet i Swerge, som man i Norge ansett vassande afaifwa wid ett tillfäkke Hå Swerae Detta har skett ungefär med samma takt, fom en del af minoriteten i den norska frågan hårs städes under den norska deputationens wistelse i Stockholm ansåg passande att inför denna des putation, fom då represemerade brödrariket, uppträda såsom ett litet Sonderbund och uts giuta fina minoritetskänslor. Sfillnaden är blott den att hår begick denna minoritet sjelf tafts lösheten; i Norge blef den föremål för densamma. Ett oblidt öde tyckes följa den hwart ten wänder fig. Eller skall saken ide fattas på detta, på sätt och wis betydelsefulla sätt, utan endast wara att anse såsom en hyllning åt hrr Blanche och Mengel enskilt, såsom voliliska pers sonligheter? Då blir wisferligen frågan en annan, men då får den på samma gång sin plats ett godt stycke bakom den gräns, der det allwarsamma upphör. Aftonbladet kan i så fall med fägnad betrakta resultaten af det handis werk det i åratal drifwit att tillyra stora mån. Wösserligen är storheten mindre erkänd hår i landet, men Lingen år profet i sitt eget får dernesland. J öfrigt synes oss frågan, fattad från denna sida, wara af beskaffenhet att den bör remitteras till Kapten Puff, och wi försäkra att många med oss skulle hos herr kaptenen stanna i förbindelse, om han behagade fynds samligen deröfwer meddela sitt unlätande. Wi tillägga att i sista numret af Kapten Puff N. D. A:s önskan blifwit uppfylld, och skola wi, då utrymmet medgifwer, intaga deraf hwad fom rör denna fråga. Aroteket i Ronneby tär nyligen of apotekaren Berling blifwit försäldt till apotefaren Remdadl från Malmö för en summa af 75,000 rdr rmt, att tillträdas den 1 nästkommande Oktober. Följande Ordensutnämningar med amedning af fröningen i Norge hafwa också egt rum: Till storkors af S:t Olafsorden: öfwersie fam: marj., frih. C. J. Bonde; till fommendörer: öfwerstefammarh., gr. A. Lewenhaupt; förste hofjägmäst., gr. dOtrante; öfw. E. M. af Klint tamt rifsantiqv. B. E. Hiidebrand; till Riodas re: kabinettsseft. C. F. Palmstjerna; adjutans terna hos H. M. Konungen, ryitm., frih. C. A. B. Cederström; maj. A. E. P. v. Plomgren; ryttm. B. A. R. L. v. Schildt och ryttm. gr. O. Thott; favt., frih. G. W Fteetwood; ryttm. T. G. Boltenstern; kommendörkapt. I. B. Kleman; adj. hos H. M. konungen, kapt. i Marinen C. A. Sundin; adj. hos H. K. H. Prins Oscar, kaptenlöjtn. i Marinen J. Af: zelius; förste lifmedicus D. BV. Lundberg sit prof. wid Upsala univ. C. W. Böttiger. Förlidet är tilldrog det fig, att en Swensk steppare, fom den 5 Dec. med sitt fartyg fos nerten Jwå Bröder seglat från Ostra Torp, den 6 stötte på grund wid Amager. Han be flöt då att bege fig i land för att söka hjelv att få fartyget af grund; men då han redan mist jollen och blott en båt war qwar, wille icke manskapet stadna qwar, om han begaf sig bort med den. Han tog då besättningen med och lemnade få fartyget, efter att ha kastat ut an: fare och fatt en lanterna i babordsvamet. Tjocka och grund hindrade dem emellertid från att komma i land, och då de efter några timmars kringirrande beslöto fig för att wända tillbafa till fartyget funde de ej heller finna detta, och de fortforo då att segla widare, tills de vomfis der kommo i land på fusten af Seland, derwid båten sönderslogs. Här kunde de icke få något bistånd att berga fariyget och begäfwo fig rer: före in till Köpenhamn, dit de kommo den 7 på aftonen. Under tiden hade fyra fiffare, fom från land bemärkt att fartyget ftod på grund, besatt Det, och de wände fig til Kapt. IF. Ans bersen i Köpenhamn, fom eger en råddningås futter, med begåran om hjelp att berga fartys get ; och han gaf order ar futtern skulle begif wa fig ut samt hyrde ett ångfartyg för samma ändamål, medan han sjelf begaf fig öfwer lund ut till fartyget. Den Swenske skepparen hade efter anfomsten till Köpenhamn wåndt fig, för att erhålla hjelp till fartygets bergande, just till Kapt. Andersens kompagnon ; och fålunda foms mo skepparen och hang besättning att sjelfwa taga del i expeditionen med kuttern och ängfar: tyget. Men fartyget ftod ide att finna, och detta af det goda ffål att det redan natten förut uns der Kavt. Andersens yverfonsian lednina blifvit