Beskattning å apparenser. (Ur Kapten Puff.) Cu behörig tara vå apparenceafgift, som tillifa strängt handhades, skulle ensamt tunna umderhålla hela ssaten: ty nu för tiden består nästan allt i sken och utseende. Föga stilluad finnes emellan mulllonären och fattighjjonet. Hwar och en will agera herre och lysa framför den andra. Man stulle werfligen funna tro allt wara i tet mest blomftrans be tillständ, om man ej fände motsatsen och att år från år de spetofundigaste hufwuden bräfa med finansernas upps hjelpande, eller åtminstone upplappande. Men då man will wara och synas, hwad man icke är, måste man beskattas för hwad man ger fig ut för, det är flart och billigt. Den fom har en stor mun, mäste hafwa en stark rygg, säger ortsyräket. Låt en utländning läsa en beskrifning om det fattiga Swerige och sedan komma hit, för att fe wår jemmer vd) wärt elände: han fall falla brefskrifwaren en fräck lögnare Wära theatrar äro fulla med äskådare i den utföktafte drägt, wås ra allmänna promenader hwimla af åkande, ridande, gående, als la i modernaste form; wåra bord swigta under de läckraste rväts ter och winer. Wi hafwa erdnar, baler och svcieteter, der allt är dyrt och gudomligt. Intet mode hinner bli årg: gammalt, förr än det fall ombytas. Wi hafwa nipperbos dar fill en otalig mängd — ja hela Stockholm är rätt an en nipperbod. Jn summa, allt är rikt, deforeradt, briljant och förtjufante ända långt ner till wärdshuspigan, fom, med 8 a 10 rds lön. förstär att fe ut fom en fröken. Gör mig den konsten efter. Ljuger jag fanske? Och ändå klagas öfwer fattigdom, ctillräckliga löner, dyra miner od) matwaror, och fwårighe: ten att fylla statsfassan — det tror jag rasande wäl, når man ej sörslät att tarera! — ech alla ropa: det år jag, iag, jag fom går under i nödens dy Embetsmannen klagar: ingen är få illa belönad fom jag. Köpmannen gnäller: all handel ech rörelse är afstannad, hwart fall jag taga wägen? fornjnden skriker: nn år bränmwingbräns ningen förbjuden — hwem skall nu betala min säd? fawals ieren swär öfwer skräddare och skomafare, lewerantören öfwer fred och ngn, oh hattmaferisocieteten öfwer de nys modiga trähattarneAllesammane äro trähufwuden, det stall jag bewisa. Mitt upa beskattningsprejelt är odugligt — låt få was ra. Derfore hänger jag mig ej. Det har då många fina lifar till i werlden Mien principen, priucipen, färe läsare, ven år få riktig, få cemotsäglig, fom principen i nuwarans de bewillningsförordning, hwilken dot lärer wara på falls repet. Den år — i sapitlet om apparencer — helt enfel: Jag bör kontrihnera till staten i lifa hög grad, som jag will synas högre än jag werlligen är. Grgo: Jag är ertra och lefwer fom ordinarie; derföre bör jag betala fom Teune. Jag är netarie och lefwer som asfedter; derföre skattar jag lifa med assessorn. Jag år asfesfor och lefwer fom ett råd; derföre skall jag ut fupra. Och få olla möjliga grader. ifrån ofwan och allt ned igenom, To nen, utfeenvet,fårängan,nadfiyfheten, sädant börtarerag. Ders igenem förekommes eller minskas de snarare än genom al: la efwerslödsforerdningar och predikningar om måttlighet: ech will man positift bravera, så bör man betala fiolerna. Häraf blir nn refultatet: Ppersoner med 1, 2, till 300 rdrs lön (hwaraf man wäl, oss emellan sagdt, hwarken fan lefwa eller dö), hwilka ri note häraf kläda fig superfint, dricka sitt kasse, win och todov, äta fina goda tre mål om tagen, äro flitiga ordend: