Helsingborgs-Posten – 15 augusti 1860, sida 1

Theater. J mändags nypträdde åter derr Dablaqwist och wi behöfwa knappast nämna att publikencs förwäntningar af ben srejdade konstnären blef wo i allo uppfyllda. J afton gifwes den in tressanta pjesen: Trettio år af en Spelarec Iefnad, och hafva wi den kärkomna underräts telsen, att herr Dahlqwist då uppträder, ide enstaka partier, utan fullständigt i Varners roll Detta är den sista representation, hwarwid w:Ä denna gång få se herr Dablqwist. J mändage gafs äfwen de trefliga pjeserna: Ett parti Piquet eller Kärlek och Chloroform, samt Ern rapphöna säsom wågwifare. I den förra pje fen förtjenade brr Forssberg och Agardh mydet loford för def förmnäffliga maskering och goda spel. En rappböna säsom wägwifare synee ost wara ett stycke, der publikens belätenbet min: nes hufwudsakligast genom det goda utförandet, och löstes denna upvgift fullkomligt. Fru Sjö berg lyckades förträffligt, fåfom den unga, wac: frå, men nyckfulla grefwinnan de Noisy. Från: Tild fin man, innan makarna rigtigt lärt fänna ywarandra, framlyser i början hos benne, ger nom en barnolig nycksullbet, att ite säga tärts finne, en missbelätenhet fom mäste illskrifwas ett tidigare förbällande. Herr Pulchau, som bes römligt utförde baron de Balfleurs roll, gör den unga damen sin kur, och erhåller en wexel på yennes hand. Jagten efter en rapvböna leder zrefwinnans man, grefwe Hector de Luciennes, ill hennes bostad. De unga, f. d. makarna, åra bättre förstå hwarandra; de älska hwarans ora, och baron de Balfleur, säsom en blaserad nan, låter öfwerlista fig wid dryckesbordet och ransporterar den fatala wexeln på grefwe de Luciennes. — — ———