mig .. törs jag räkna på er ? ... bad baronessan lifligt skakad, och räckte honom sin darrande, hvita hand, hvilken han bejakande kysste.... Ni har väl redan af min hastiga rörelse, ja ... kanske redan förr, gissat det ... Och hvarföre skulle jag också ljuga dermed: ... Jag älskar kapten Perry?... Hör ni...jag vill se riktigt klart i denna sak, utropade hon, under det hon stampade med den lilla foten... Hvar är den unga flickan ? ... Huru heter hon ?... Gå ni... Herr v. Busch, och sök taga reda derpå, men lemna mig inte länge i denna pinsamma ovisshet. Jag vill sjelf tala vid henne...och det redan i dag. Busch vågade visserligen erinra om promenaden, och att man der redan länge hade väntat baronessan, samt att det i hvatjo fall vore bäst att uppskjuta alla forskningar tills efter densamma. Men Therese ville icke höra på det örat, utan utropade i sin egensinniga hästighet: Mag vill icke promenera i dag.? Den kostbara spelsmanliljen flög långt bort på golfvet och baronessan nedsjönk på en soffa, under det att harm och fåfänga ... måhända också en liten portion verklig smärta... aspressade henne en häftig tårflod. (Forts.) — — — WLWLLL—äö—ä———