Helsingborgs-Posten – 13 augusti 1860, sida 2

sigter att vinna sin önskan, så kunde han dock smickra sig dermed att vara en af de få utvalda, hvilka tillhörde den inre cirkeln af baronessans tillbedjare, ända till dess hon efter sin bekantskap med kapten Perry nästan uteslutande för honom inrymt plats vid sin sida. I likhet med flera andra af sina olyckskamraler, kände sig von Busch enom detta uppenbara tillbaksättande hafva erhållit ett djupt sår i sin fåfänga, och han hatade derföre rätt bittert den unge engelsmannen. Med hvilken ljuf hämndglädje såg han sig icke derföre nu i besittning af en hemlighet, som lemnade honom i handen de farligaste vapen mot Perry. Han hade också beslutat att skickligt bruka dessa, af ödet honom förlänta vapen, och var fullkomligt öfvertygad att de skulle förskaffa honom en odisputabel seger öfver den gynnade rivalen. Dessutom kände han också en inre tillfreds. ställelse i de lidanden, som han genom sina meddelanden skulle förorsaka den stolta Therese, då hon såg sig bedragen af Perry och tillbaksatt för en simpel fiskarflicka, och med otålighet afvaktade han derföre den timma, då han kunde begifva sig till baronessan och för henne yppa den hemlighet, hvaraf han under sin tidiga upptäcktsresa kommit i besillning. Baronessan var nyss återkommen från morgonbadet, och iklädd en lätt morgondrägt, satt hon vid fönstret, ty promenadtimman var ännu icke inne. Med hufvudet stödt på den yppiga välformade armen, bläddrade hon helt vårdslöst i en elegant Mode-journal och gäspade oupphörligt, ty hon hade sedan några dagar inbillat sig, att hon i Perrys frånvaro nödvändigt måste hafva ledsamt. Herr von Busch blef anmäld, och med en lik bif ie nå; so! mj da; De nö räc Bu me ne sje de! ni frå ho me hv jag ho tee ho att ha sal bö då om M