Helsingborgs-Posten – 13 augusti 1860, sida 2

i traktens mysterier, fann en ganska naturlig sorklaringsgrund till denna varseblifning. Vid denna ändan af nordspetsen utspringer nemligen, något mer än en manshojd lägre än landets yta, en högst liten afsats i klippan, från hvilken man lodrätt kan skåda ned i hafvet. En sned, och derjemte semligen farlig gång leder till denna lilla platå, hvilken från klippans öfre yta ej är synlig på längre håll än några få stegs afstånd från klippranden. Den man, som varit ett tillfälligt och okändt vittne till de båda älskandes samtal, och som nu kom fram från sitt gömställe, var ingen annan än Herr von Busch, hvars bekantskap vi redan förut hafva gjort i baronessans umgångeskrets. Han hade händelsevis företagit en tidig promenad till nordspetsen och slagit sig ned på nämnde klippafsats, för att derifrån betrakta solens uppgång, och hade då förnummit först steg och straxt derpå ljudet af röster. Han igenkände genast Perrys stämma och genom en försigtig blick på den älskande gruppen och ett och annat uppsångadt ord blef han snart under förvåning och skadeglädje öfvertygad om betydelsen af detta rendez-vous och den röle, som deruti spelades af kaplen Perry, hvilken genom sitt förhållande till baronessan hade blifvit en för hela badsällskapet intressant personlighet. Herr von Busch, en förmögen godsegare, i blomman af mannaåldern och utrustad med alla de kroppsoch själsegenskaper, som förmå tjusa Evas döttrar, hade, i medvetande af silt eget välde, fast beslutat att taga alla sina chevalereska dygder till Bjelp för att till sin öfriga rikedom äfven kunna foga egandet af den intagande Therese von Goelz och hennes ej mindre intagande kontanter, och om han också icke hade fullt säkra ut