Helsingborgs-Posten – 10 augusti 1860, sida 2

naturligt, att ehuru jag önskar fred, will jag ockjå söla fåtta wåra förswarsmedel på bästa fot, och om utländningarne endast fett dessas lysande sida under sednaste kriget, så har jag på nåra håll fett bristerna och önskar afhjeipa dem. Allt detta taget i betraktande, har jag fes dan Villafranca hwarken gjort eller tänkt något fom bordt oroa någon. Då Lavalette reste till Constantinopel, inskränkte fig de instruktioner jag gaf honom härtill: Gör allt för att uppråtts hålla status quo; det år i Frankrikes intresfe att Turkiet bestär få länge fom möjligt! Nu inträffade blodbaden i Syrien, och genast påstår man att jag år mycket belåten med att finna ett nytt tillfälle att föra litet krig eller spela en wigtig role.) sanning, folk tror mig om bra litet sundt förstånd! — Om jag genast för reslagit en expedition, få är det derföre att mir na känslor delades Af den nation, fom walt mig till öfwerhufwud och fom uppfylldes af harm och sorg wid underråttelserna från Syrien. Och detta oaktadt tänkte jag ide ett ögonblick på att företaga något utan i samråd med Eng land. Hwilket annat intresse än menskligheten funde göra det önskligt för mig att fånda trips per till detta land? Slulle def befittning öka min siyrfa? San jag dölja för mig sielf, att Algeriet, afsedt ifrän de fördelar det fan brins gå i framtiden, för det närwarande är en fåls la till swagbet för Frankrike, fom sedan 30 år tillbafa der mäst slösa sint ådlafte blod och sitt guld? Jag fade detta i Bordeaux år 1852, och min åfiat är äm:u oförändrad. Jag har stora cröfringar att göra, men endast i Frankrike. Def; inre organisation, dess moraliska utweckling, dess resurser, — allt detta har ännu ofantliga framsteg att göra. Det är ett fält nog stort för min ärelystnad och tillräckligt att tillfredsställa den. — Det war swårt för mig att komma till förstånd med England i fråga om mellersta Jtas lien, derföre att jag war bunden genom freden i Villafranca. Med hänseende till södra Itas lien år jag fri från alla förbindelser, och jag önskar maenting hellre än att komma till förs ständ med England i denna punkt få wäl fom i alla andra; men i Himlens namn, må de eminenta statomän, fom stå i spetsen för Ens gelska styrelsen, fåtta åsido en fmåafrig jalousie och ett oränwi misstroende. Låtom oss öppet och årligt förllara oss för hwarandra oc upps riftigt söke av komma till godt förstånd säsom hederliga tarlar, fom wi äro, och ite såsom röfware, som söka lura hwarandra. — Jag will fatta mig I korthet. Jag önskar att Italien skall få fred, lifa godt huru, blott ide utan frems mande interwention, och att mina trupper må funna lemna Rom, utan ar Påswens ssällning kompromeneras. Jag skulle högligen önska an icfke wara waungen att företaga expedirionen till Syrien o.) under alla förhållanden ffulle jag onska att ite företaga den ensam, för det första, derföre att ett sådant företag är förenadt med stora kostuader, och för det andra, derföre att jag befarar att denna intervention kan bråd störta Örientalista frågan; — men å andra fis dan fer jag icke huru jag kan motflå allmänna opinionen i mitt land, fom aldrig skall wara i stand ant fatta att wi skulle kunna lemna ohåme nade bioohaden på de Christna, wåra fonfula: ters brand, wär förnärmade flagg och plundrins gar i kloster, fom stodo under wårt beskydd. — Jag har nu sagt hmad jag tänker, utan oms swep och utan förbehåll. Gör af mint bref det