Helsingborgs-Posten – 10 augusti 1860, sida 1

ewåttarevarvovk. — Äänmomser Tunna inlemnas såwäl ä Tid: — ———— —— låtit undersöka den nämnda nordostliga ban: siräckningen, deröfwer upprättat kartor och foftnadeförslager, samt sökt wid nuwarande rifös möte bereda underståd eler lån af allmänna metel till kostnaderna för anläggningen. Bes finnar man ändtligen att det war just denna samma kommitie, som för uppgifwel ändamål begärt sammanträdet med stadens innewäånare, få må man wäl förwånas öfwer att något miftag kunde ega rum om föremålet för mötets öfiverlåggningar eller omfånget för diskussionen. Så inträffade ttwål. 3 saner af fixera öfwerläggningsämnet inom fina bestämda gräns ser, fick diskussionen på fri band, utan anmärts ning, swäfwa in på områden, der Den för til fället ide bade utt staffa. Cn och annan talare böll fig wid ämnet, få begränsadt, fom den utfärdade kallelsen utstaka detsamma. Andra keremot sunno sig icke beswärade af någon fås dan slaas inffränfning. Ja, en talare gid ända derbän att han, ide nöjd med at förkasta det under handläggning warande förslaget om em jernbana i nordostlig riftning, — pwilket, i förbigående sagdt, ingen eat rätt ar förmena bonom — deremot belt obeswärad föreflog an äter urpwäcka till hf igen den gamla frågan om en sybbana, ywilfen mången med ofz.trod: de långt för detta wara både död ech begrafs wen — ett förslag, bwilfet i alla fall, säsom en alldeles ny motion, ide funnat, om få blifs wit begärdt, till pröfning uppiagus, ätminstone wid betta sammanträde. — — Sedan man således på fri band samspräkat en god stund de rebus omnibus et nonnullis aliis, blef res fultatet belt naturligt — sadant det blef; fås dant det merändels altid blir, då man ide lägger tillbörlig wigt på Tborilds wälbekanta sats: detta är derta. i Till dena resultat bade man beli säfert sängt för detta funnat fomma, med bra mydet mindre bräk, möda och tidsfpillan för kommiiterare, samt framför allt utan att bortfasta dryga fummor för banlinjens underföfning, kartors oc kostnadsförslagero uppränande, med mera sädant. Wi beklaga, att denna för wär soda stad få wigtiga fråga fört: ee få snöpligt slut, — fnövps lut, säga wi, ip efter allt det myckna beswär och komnad, man i äratal gjort sig dermed, har ben upplöst sig rän och slält till ett — fiasco. Wi beklaga, utan att derföre owillforligen ogilla den utgång, saken tills nidare fått. Så som frägan wid sammanträdet nypfattades od) bes bandlades, funde od) borde den knappt annor: lunda slatas. För wår del anse wi doc var: fen uppfattningen eller behandlingen deraf bafwa warit den räta. Om fommitteradeg mening warit sadan som den allmant amsogs, ant remsigen Helsingboras stad stulle, saäsom foms mun, sasom en persona moralis silljörbinda fig att med ett wisst bögre aktiebelopp bidraga tin den söreslagna nordosttiaa banan, få hälla wi brr Roob, Nordin m. fl. pligtskyldig räfninag för de belänkligbeter, de bysle art mteda stadeno invånare, de närwarande och efterfommande, i nya åfwentorliga förbindelser, utäfwer dem de redan iörut mast iktäda fig. Men wi funna cj tro att detta warit kommittrrades mening, utan fasimera att få utrönt om och till bwad belopp en sriwillig oftiereckning af enskildia versoner inom detta sambälle kunde ästadkommas. Hade frågan blifwu få uppjantad, owariill en och annan talare, synnerligen berr Nordin, med ullräcklig woligbet anslog tonen, och derefier blifwit i denna form wederbörligen föredragen, så bade sannolikt en bånre utgång wårit an sorwäma; ty att intreefet för den föreslagna jernwågsanläagningen stulle bafwa afswalnar inom wårt samhålic, komma wi i det långna att betwifla. ö Den i dag af brr Nagel och Arnoldsson sami pianisten Oberg aifna concert war ide få tat vift beföft fom man funnat önffa. Säfert wann herr Nagel för fitt konstnärliaa föredrag de närs varandes odelade bifall, afwensa verr Arnoltoson, bars röft ar få wälljudande oc) omfängsrf. Örgeln i bärwarande Kyrka fär ide begagnas at resande konsertgifware, hwadan ide heller br Övera