lade sig, kom han med bestörtning ihåg, a! han redan klockau 4 på morgonen skull vara på nordspetsen, men det dröjde ej läng innan han fattat sitt beslut. Anly var nu. mera af intet värde för honom. Han ringd på sin betjent och sade till honom: J0I i morgon kan du väcka mig kl. 9.2 Försjunken i de oroliga tankar, som sedai morgonen icke velat lemna henne, störde Anty af Tina, som kom på besok. benn: omtalade nu, huru badgåsterna roade sig met en färd omkring on, hvilken intagande anblick deras afresa erbjudit samt att på aflonen ett stort fyrverkeri skulle ega rom på vallnel. Hon slöt med det förslaget, att vid stranden invänta sällskapets återkomst, och Ant; gick in derpä. Sa andefattigt och likgiltig än aftonens skådespel var för hennes lidande sinne, så drefs hon dock af en inre oro at soka få veta, om äfven hennes Frank var med i sällskapet och alt genom sina egn. ögon oösfvertyga sig huru hon rätteligen bordt tyda hans dervaro. Derföre följde hon gern: sin vanigna till landningsplatsen, och hål inblandade sig de båda flickorna i den talrikt församlade hopen af nyfikna. (Forts.) 2— 43 AA:n FP SR