Helsingborgs-Posten – 6 augusti 1860, sida 2

och Perry tackade Goud, då han såg allting på sin plats och kunde gifva signal till affärd. Kaptenen sjelf hade för afsigt att begifva sig i den första båten, menen bedjande blick från baronessan var nog att ändra hanskurs, och lätt som en hjort sprang han i den båt, som förde expeditionens drottning och några få, af henne sjelf utvalda, personer. Musiken spelade en marsch och den lilla flottan lade nu på kapten Perrys commando ut från land med den största ordning. Den höll sig hela tiden i närheten af ön, ty man åmnade sig till vestkusten for att der beundra de romantiska grottor, som hafvets ebb hade bildat i klippan. om Snart upplöste sig de regelbundna linierna och båtarne blandade sig nu om hvarandra, för att deltaga i kapproddning eller anställa de öfliga lekarne med kastning af blommor och bongbonger. Den båt, som: hade äran räkna baronessan såsom passagerare, på det ståtligaste smyckad och bemannad med de bästa roddare, var den än här och. än der, öfverallt helsad med hurrarop och blomsterregn; — och från den sköna damens hand flögo, af henne sjelf författade, snillrika och vid blomsterbuketter fästade deviser till de öfrige bålarnes passagerare. Baronessan var helt och hållet älskvärdhet, ty detta orediga, nästan vilda huller om buller? motsvarade fullkomligt hennes oroliga temperament. Var någon lycklig i afton, så var Frank det icke minst, ty hans tillbedda Therese var nu mer än vanligt förtjusande. Hon tycktes ej hafva sinne för någon annan än honom, och visade öppet den mest okonstlade räddsla, då han någongång böjde sig för langt utom relingen, för aft kasta en blomma eller tllltala någon ? en annan båt.