Helsingborgs-Posten – 6 augusti 1860, sida 2

de brokiga ballonger och papperslanternor, som voro bestämda att i den sena aflonstunden påtändas, för alt genom sitt sken gifva ökad glans åt den i allo väl anordnade lustfärden. Båtforarne, lika klädde i blå jackor och hvita benkläder, voro ännu ensamme i båtarne och lifvades till muntert glam genom den rikliga fortjenst, som badsällskapets, för nöjen böjda, sinnen i dag tillförsäkrade dem. Eti eldigt begär att i kapproddning pröfva sina krafter, brann i deras bröst. I en större båt, bestämd alt ro först och leda det hela, befann sig den musik-Corps, som tillhörde Perrys regemente, och deras ståtliga figurer i sina hvita uniformer sorskaslade dem mången nyfiken, beundrande blick från den från stranden i stor mängd församlade hopen af åskådare, — till största delen qvinnor och barn. En tre gånger upprepad fanfar smattrade nu från blåsinstrumenterna, då sällskapet, i spetsen för hvilket dagens drottning lätt rörde sig, nalkades stranden. Perry flög henne till mötes och tryckte en glödande kyss på hennes fina hand, hvilken hon under vänligt leende räckte honom såsom bevis på sin tillfredsställelse med hans anordningar. Signalen gafs att stiga ombord .. och för åskådarena uppdrogs nu ridån till scenen af en förvirrad och oordnad inskeppning. Det fina, under muntert skämt helsade duggregnet; — bålarnes vacklande, då någon passagerare ulvecklade en alltfor stor okunnighet i embarkeringslagen; — damernas ångestsulla utrop, churu ingen sara var för handen, samt herrarnes visade artighet och mod — som: voro de fullkomliga sjömän , — allt liknade fullkomligt alla andra dylika vattenfärder,