23 UHelgeland. (Foris. fr. nr 88.) Emellertid hade den an i full gång varando badsaisongen sammansort en mängd äremlinvar — mest Tyskar af de förnämsta stånd — öch dessa tällale att inom de enskilda krelsar, dem lika rang och böjelse hade slutit, os2 erträlla hvarandra i clegania olen och uppännandet af nojsamma sidslordris. alt den lilla ön under denna tid uti luxuriöst och på hvarjehande förtustelser omvexlande lif kunde mäta sig med äfven de besöklaste och elegantaste badorter. Såsnart den egenlliga badtiden. hvilken tog morgonen i anspråk, var förbi, sås man salmen och trappan hvimla af badgäster. Allt hvad fasta landets nyaste moder hade utsökt, utvecklades här på ett lysande sätt af både herrar och damer. Vanliga helsningar, åt hvilka etiketten maste bemöda sig att gifsa den hjerlligaste ton, som var möjligt, — hånfalla, halfhongt yurade anmärkningar Öfver en mera framstaende, afundsväckande toilett muntra skåärntord, och hör och der en ljufi framhviskad kårlekssorklaring; — allt detta fornam man ur detta lysande brokiga solkhyimmel. som rörde sig på salmen, tills det emot middagen smån ing om glesnade och slutligen helt och hället upplöste sig. Derpå inträdde med soshettan en vedergvickande siesta för badgästerna. Dintern i hotellet var alltid högst i iflig, och den läskande champagnen måste dor semna sin tribut åt solens hetta. Så snart det blef svalare vidtog åter