Helsingborgs-Posten – 23 juli 1860, sida 3

dölja den bitterhet och köld, som han nu kände, — återtog han: — När så vackra ögon fälla tårar efter honom, skall det säkert ej dröja länge förrän han kommer åter och sätter sig i besittning af den lycka, som här väntar honom. Anty kastade frågande blickar på honom, ty hon förstod ej hans gåtlika ord, — Lassen finner ingen lycka här, sade hon sakta. Hon älskar honom, och han försmår henne, — tänkte Perry, och han visste icke om denna upptäckt gaf hans stolthet ett ännu djupare sår, eller om han skulle fröjda sig öfver den nya förhovpning, som derigenom upptändes hos honom. Högt fortfor han : — Om han är så otacksam, alt derute söka det, som här så herrligt blomstrar på hans stig, då är han ej heller värd de kostbara tårar, som kärleken offrar åt honom. Nu förstod Anty hvad han menade, och förskräcktes öfver den tydning, han gifvit å: hennes ord. Men — kosta hvad det ville — så måste hon taga Perry ur sin villfarelse, och hon återtog derföre helt öppet : — Kärleken? — Jag olskar icke Lassen, men han är min kusin — och dessa, i sig sjelf så betydelselösa, ord vittnade dock mer, än hon anade, om de känslor, hvaraf hennes hjerta så häftigt bestormades. (Forts.) AR