Fwarjahanda. Originell koncert. Hustrun till en urhande lare i Berlin är i besittning af en krinolin, hwits fen wärderas af henne och beta hennes familj fom en werklig klenod. Det eljest få mycket förs talade plagget förtjenar också denna wördnad, ty det har grundlagt de mycket gonnsamma för: mögenbeteförpällanden, i bwka familjen defius ner sig. Dess of:verbufwud bedrifwer nemligen företrädeswis en urhandel till England och, med afseende till den höga tullen på fickur derstades, en smugglerihandel. Hand hustrus krinolin är en egid, under hwilken han förstår att undans draga föremålet för lin bandel de engelska tull: tjenstemännens blickar. Den är få inrättad, att i den tre duesin fickur beqwimt kunna gömmas. Lrinolinens egarinna bentiwer fig först från Berlin till England, utrusstad med 36 ur, och reser sedan, efter deras försaljning, under Ö mås naders tid af året, beständigt mellan England od) Ostende, för att hemta nya waror ur det af hennes man i denna stad nedlagda urförrås det. Hittills har denna smuagelrörelse Haft fin fortgång utan några obebagligheter för de äkta varet, men i är imtraffade ett het fomiskt mig öde. Domen bade nemlinaen anlrätt resan från Berlin till England med 36 i frinolinen gömda sickur, alla repeterur. Man bade denna gången alömt att läta uren löpa ut oc ww afftedefeenen hade hwarken krinolinens egarinna eller nås gon annan af samiljen marft denna omfråndige vet och tånkt vå dess följder. Först när damen trullade of i ängwagnen, förnam bon med förr irackelse tictacket af fina 36 ur, bwilket oaftadt pratet i wagnen, deck bördes få tydligt, att de öfriga paesagerarne sörwånade fåno vå damen och söfte efter förklaring till detta fållfamma fer nomen, utan att dock erbälla någon sadan. Men et wärsta återsstod. UF förfeelfe kastades af en efande en reswäska på ett vift ställe på frinos linen, och den deraf ästadkomna tryckningen bas de ttil följd att en mängd af uren började repes cra. Unter hela sallskapets slratt sten damen vid nasta station, till bwilken man framkom när tan i samma öhonblick, fom uren uppbört att lå, or wagnen. Hon annade i denter beläg: na lilla staten få länge, tills all möjlighet af upprepande af en dylik urfonfert war undanråjo. (N. T.)