Flickan på Melgoland. (Foris. fr. nr 80.) Den sista dagen i Maj månad skulle — såsom ett på knutarne uppspikadt program tillkännagaf — en stor bal ega rum i det på underlandet belägna conversationshuset, som under sommaren var öns mest besökta local. Denna bal, som erbjöd tillfalle för sammanknytandet af en närmare bekantskap mellan oboarne och officerarne, hade på ömse sidor väckt ett lilligt intresse, och Regementets nybildade musikcorps hade beredvilligt erbjudit sin tjenst såsom orchester. Den festligt smyckade och upplysta balsalen, prydd med brittiska flaggan i förening med S:t Georgs-korset och Helgolands gröna, röda och hvita nationalfärger, hvimlade nu af dansoch skådelystna gäster, under det att bal-onverturen, utförd af den allmänt beundrade mililarmusiken skallade i det höga rummet. På den med rödt tyg bekladda estraden, som strackte sig längs väggarne, hade de äldre af gästerna slagit sig nel. 2 månnerna i svarta civila srackar och hvita kragar och de bedagade Helgolandarinnorna i sina nationaldrägter med af guldbrokad tartärdigade och med äkta brabantska spetsar rikt besatta hufvor. — De unga promene:ade eller stodo gruppvis här och der i salen, och de unga flickorna i sina röda husvudbonader bredvid officerarnes skarlakansfärgade, guldbroderade uniformer företedde i den rika belysningen en egendomlig tafia. I rummet näsl intill och vid buffeten hörde man klan