(nnn a : :s— vid Hennes Maj:ts lätla insanteri-regememe, undantagen, — och har du redan glomt den hastiga ridien till Sandlingspark för att taga afsked, då ordres utkom for oss att afsegla till UHelgolanå? bet är eljest icke vanligt all i 459 köld rida 16 mil för en koketts skull. — Du glömmer nu återigen landtgodset och de 506) punden i räntor, — sade Captenen något träffad, och i tydlig afsigt alt göra slut på detta samtalsämne fattade han sin väns arm med de orden: Latom oss göra en promenad i salongen. De båda unga männen ådrogo sig nu en odelad uppmärksamhet från mänget vackert ögonpar, som ledsagade dem på deras promenad. Frank Perry, hvars utmärkt proporlionerade figur och stolta, otvungna hållning, företedde typen af den kraftigaste manlighet, — var 28 år gammal. Hans fina, adla ansigte, hans rika, mörka härlockar och de omsorgsfullt vårdade mustacherna, men framför allt den skarpa blicken ur hans mörka strålande ogon, hade gjort honom på hans hemort lill damernas förklarade älskling, och man sade också, att den unge krigaren på kärlekens fält hade lefvererat och vunnit flera halaljer än i Ostindien, hvarifrån han för någrå år sedan var hemkommen, efter att derstädes ej ha vunnit annat än Capitens-titeln. Sasom yngste son till en rik familj, hvars arfgods jemte pärs-värdigheten euligt den engelska iagen öfvergick på äldste sonen, hade han redan från barndomen blifvit uppammad till krigare och tillbragt sitt rastlösa lif dels i fält och dels i hufvudsladens salonger eller på kringliggande landtställen, och hans förtrognaste vän, Hilton, hade ofta anmärkt, alt hans oroliga ande icke var egnad för ett regelbundet lefnadssäll, eller a han var i stånd att bringa sitt bättre vetand ett offer af silt häftiga lynne och aregirighe Men Perry var en angenam sallskapskar samt en treflig och glad kamrat, och ti följe deraf omtyckt af sina bekanta. Såsom ofta hvarandra helt motsatta karak terer knyta de innerligaste vänskapsband, s hade nu också den ett par år åidre Willia Hilton blifvit Frank Perrys vän. Mahåne var det bemodandet, alf pa den rätta väge upprätthålla den svage Perry och hans de: vid ofta tillkämpade framgång, som hade: fästat den stilla, ädelt tänkande, Hilton vi honom. Son af en sattig landtprest och re dan från sin tidiga barndom van vid fl liga studier, hade Hilton äfven i sill ni stånd bibehållit sin förkärlek för velenskperna, dessa afhöllo honom också från de tagande i hans kamraters ofta tygellösa u sväfningar och bevarade hans barnahjer rent och släckfritt. Ilans yttre förrådde sannt bildad ande. Den milda klarhet, sc strålade ur hans blåa ogon; hans höga öpp panna ; hans tadellöst bygda, fina men do kraftiga, gestalt ... voro allt egenskap som tillforsäkrade honom hos det tacka kör samma framgång som hans vän, om h velat beljena sig deraf. — Se der! — sade Perry, under det h häftigt tryckte sin kamrats arm — den al lilla täckaste sötunge i hvit klädning. I är ju en complett skönhet. Hetta utrop gällde Anty, som tillsamma med Tina och kusin Lassen promenerade salen, och i sjelfva verket var också den un flickan i dag i sin hvita, af ett blått ski omslutna klädning mer än vanligt retan