Flickan på Uelgoland. (Forts, fr, nr 79.) Lassen, som varit mycket ute i verlden och eljest icke var besvärad af öfverflödig blyghet, inträdde dock i dag något tafatt i afvaklan på huru hans kusin skulle motlaga honom. lians inträde tycktes alls icke stora det lilla sällskapet, ty i den dubbla euenskapen af slägting och ofta återkommande gäst var Lassen mera alt anse som tillhörande samiljen än såsom sremmande. Den gamle tog ogonen från tidningen,och räckte honom, stum och med en vänlig blick, handen, hvarpå han åter fordjupade sigi sin läsning. Under ett vänligt God afton?, men utan all stiga upp, drog Anty en stol till sin sida och bjöd honom der att taga plats, och lindrigt rodnande, men sntan att stiga upp från sitt arbete, besvarade Tina den ankomne gästens helsning. såsom man lätt kan veta, utgjorde den vid varens början förestående ankomsten af engelska irupperna det hufvudsakligaste thema sor conversationen, och Lassen bemödade sig alt taga de båda unga flickorna ur deras öfverdrifna råddsla derigenom, att han för dem omtalade de engelska soldaternas stränga disciplin, hvilken han under sina resor i England flera gånger haft tillfälle alt lära känna; men han måste dock för sig sjelf tillstå att n skulle i många hänseenden befinna sig semlorligt bättre utan dessa gäster, som sarligen medförde många odygder och sörlliga seder och alt deras närvaro isynner