Nya Dagl. Alleh. redogör för Fedrelandets uppsats sälunda: JQdrelandet anser fig berättigadt att i Kor nungarne Carl XV:s och Fredrik VII:s möte fe något mera än ett blott gästbesök emellan de hada lonungarne personligen, det anser fig hafe wa rätt att härtill knyta förhoppningar, icke blott att freden och Det goda förständet länderna e, mellan stola orubbligt fortfara få länge desse ärems. herrska, utan också att den ömsesidiga berörkhgen och de gemensamma interessena befor dras genom goda fagar, äfwensom att få werksamt bistand af bwarandra, i fall fiendtlig öfwermakt stalle kasta sig öfwer nägot af dem och sänta dass tillvaro i fara. Fedrelandet wi far derefter, huru af de tre nordiska tänderna blott ett för nårdarande är hotadt. Tyskland går Danmarf allt närmare od) närmare in på lifwet, för att rycka åt fig Sleswig. Att det gåller Sleswig och blet Sleswig, fan ej längre döljas bakom den holsteinsla skärmen, oc om den slutliga striden ide fan uandgäs, få beror Danmarks tillwaro derpä, att bel på förhand bar förwärfwat fig wänner o. bundsförwandter, på hwilka det i yttersta nöden tryggt fon litu. Men hwar finner det fådana? Frankrike wore fanske icke obenaget att offra Danmarkåt Prenesen, för att winna Ryengränsen, England fundt sofa att för samma pris winna ett efterfträfs wadt förbund med Tyslland, och Ryssland skulle ingalunda hafwa något emot att genom Danz marfs uppoffrande winna någon fördel i vi: enten. Säloded, fortfar Fedrefandet, äterftå blott twå stater af 3:dje eller tillsammans af 2:dra rangen, till hwuka wi med nyggbet funna wåns da of, derför att de erkände en nationel med: onswarigbet och skulle finna fina tyrbaraste ins feeesen botade genom wår undergång, nemligen med Swerige oc) Norrige. Men ffatl ett förs bund med dem winnas, få mäste det föfaå me dan de funna fullkom ligt fritt bestämma fig, mer van de bafwa tid förbereda fig till att möta fom: mnande faror, medan dessa ännu ej sramstalla sig få öfwerwaldigande, att deras stats män skygga fruk tande tillbaka för answaret. Wånta wi dermed tills Eidern är öfwergängen af den preussiska håren, ja, då funna wi måhända få både diploz matistt biständ oc en massa sriwisliga från bröds rarifena, men wi få imet förbund.7 (Fedre lander dektagar Att Danmarks egna statsman icke med någon synner ig warme omfatta tanken på ett sadant förbund, och a andra sidan anser fig bladet bafwa wiefa stal att tro, att Konung Carl den 15:des numarande regering och fynners ligen defs Iedare, Grefwe Manderstrom, ide är slämd för någor närmare förbåttande till Danmark, ja mabanda mera gynnsamt stämd för dess fience Prcussen. Det har för Fedretans tet warit mycket swart att uttala denna förmodan; men då Och preuasisha regeringens organer ver don längesedan hofwera jig öfwer Ddie veränderie Sammung tes origen Skandinaviens ges gen die danische AWirudjan, få fan bladet or moj:igen undandraga fig en undersökning om, bur rumida Grefwe Manderströms politik werkligen gifwer antedning till sadane förboppningar å Tosklonds fira efter motswarande sarhagor ä Danmarkse. Hårefter följer en sådan undersölning, fom wi dock för tullfället måste lemna åsido. Rya Dagligt Allehanda yttrar härom följ.: Sywarje god swensk stall wisserligen, i likhet med Fedrelandet,e i de bada Konungarnas wån