Helsingborgs-Posten – 6 juli 1860, sida 3

maste känslor? Skall jag då alltid utsatt, mig för nya sorödmjukelser och bereda mi sjelf sorger? — och den arme ynglingei sänkte hufvudet då han gick förbi onkeln hus, men hans ögon kastade dock förstulr: blickar mot det i kammaren upplysta fönstret. IlIan hörde då derifran Antys stamma hon skrattade högt, sannolikt i samspråk me sin väninna, och hennes röst hejdade han: steg. Ulan att sjelf veta hura det tillvick hade han redan handen på dorrlasen — och maste stiga in. Onkel Hansen, en 60-årig gubbe mee stark kroppsbyggnad och ett frisk, och oppe ansigse, som gat tydliga bevis på en sorafr alderdom satt klädd i en hvit linnerock vi det, i midten af rummet befintliga, bordet en hög stoppad ländstol, och läste vid skene al en lampa de från Hamburg ankomnaridningarne, hvilka redan voro 20e manadet gamla, emedan posten på sista tiden hell och hållet uteblifvit. Miåt emot honom hade de bada väninnerna slagit sig ned, och sysselsalte sig med handarbeten. (Horts.) —5 AAA —