Helsingborgs-Posten – 2 juli 1860, sida 2

mörka moln lägrade sig på himmelen, och nedsände enstaka, tätta snoflockar, hvilka af den temligen häftiga blåsten kastades omkring, och blott långsamt tillätos sänka sig till marken. Utanför på hafvet hafde sis mäktiga, framfor ön lägrade, ismassor, hvilka i vild kamp med hvarandra under doft rytande störtade tillsamman. Så långt ögat kunde nå i det aflägsna sjerran, moties det blott at ett upprördt, hvitskummande ishal, som blott här och der öfverflyglades af svarta vågor. Från fyrtornet, som just nu antändes, blef i vest-nord-vest signaleradt ett ångfartyg, som styrde kurs på Helgoland, och trots den ovänliga aftonen var den kulle som uppbar fyrtornet (ett halft förfallet fyrkantigt torn) uppfylld af män, som genom sina kikare kastade nyfikna blickar mot skeppet, som, blott for att uppnå ön, ej fruktade att inlåta sig i åfsentyrlig strid med de väldiga isbergen. Genom skeppets signalerande på just denna årstid, som nästan förbjöd allt umgange med ön, stegrades ännu mer öboarnes nylikenhet. på samma gång som deras sruktan fick ökad fart derigenom att den i sigte belintliga ångaren visade sig såsom en örlogsman, och England just nu var inbegripet i strid med Ryssland. — Hvad kunde väl etta, under Storbritaniens flagga seglande, fartyg hafva alt innebära för deras fredliga, från verldsbullret aflagsna, 02? — Det är, som jag tycker, en 40 kanoner svår fregatt, — utlat sig först Henrik lleykens, en gammal väderbiten sjoman, klädd liksom alla hans kamrater i den på ön allmänt brukliga fiskardrägten, som utgjordes al höga tranbesmorda vattenstoslor, — vida, vid knäet slutande buldansbyxor, och derofvanpå en jacka af blå doffel. kn oljad