Debet och Credit. NOVEI.L AF PILCGRIMEN. — — (Forts. fr. nr 74.) Några steg ifrån eremitaget i en kaprifoliberså, satt en ung hvitklädd flicka, som der sökt ensamheten, Jor att i lof och tacksamhet inför den Aldrahögste utgjuta sitt Öfverfulla hjerta. Den mest brinnande önskan hon egt, sedan hon kunde uppfatta en redig tanke, iade i dag blifvit uppfylld, och just som hon i silt hjerta sade : Huru skall jag vedergälla llerren det goda han mig gjort! hörde hon ett lätt bulier ; hon upplyfte ögonen och Baltzar Ekenkrantz stod framför henne. pröken Alma, minnes ni hvad ni i vintras sade mig ? Alma spratt till. Om jag minnes ...? upprepade hon rodnande När jag ändtligen, efter alt flera månader med den mest hängifna kärlek ba alskal er, vågade begära er hand, svarade ni: jag har gifvit mig sjelf det löfte, att aldrig binda mig genom nägot, förrän jag Ser mina föråldrar merlorenado.och när jag invände: De äro ju nu forlofvado? — återtog ni: rpet är val-sannt, men jag förlofvar mig ej förrän mina foraldrar genom Kyrkans band äro förenade.? Och nu, hröken Alma, ar er högsta önskan i lifvet uppfylld — men min är änun ouppfylld.? Hon roduade ännu lilligare, men, upplyf