— En husar gönde alltid fin aslöning i skid an till fin fabel och fade till fin kamrat, fom före undrade fig deröfwer: ÄSer du, det år den däs sta sparbössa man fan har — Hur så 7 frägade denne. — Will förklara saken för dig. Når nu jolk kommer, fom jag år ikyldig pens gar, och krajwer mig, så säger jag : den safen ffa wi genast göra upp, och hugger tag i fas belfästet; men innan jag får ur flingan, år björnen på wäg undan allt hwad springas kan, och mången kommer af förskradelse aldtig mer sen