Helsingborgs-Posten – 18 juni 1860, sida 1

Korrespondens. Så år nu religionsfriheten rifsdagsbeslut! Det war wål det! För mindel fan jag ide inse en serdeles större frihet i religionsöfningar, om derigenom nu uppfommit, emot förut, få ramt jag undan:ager de föråldrade lagarnes ipphäfwande eller mildrande, hwilka i alla fall le facto bade upphäft fig sjelfwa. Wi hafva dock nu religionsfrihet, fastän icke fullt ut å obegränsad, fom de frikyrtliga och atheifters sa önskat. Sjeljwa statskyrkans så mycket omskrina och omskrikna presterskap har ju bis rådt till winnande of denna frihet; således nåtte wäl diatriberna emot detta presterskap nu omma att upphöra. Märkligt år emellertid, itt man på wisst håll, — jag menar inom preds en, ännu ide ar belåten. Länge torde der lifwal röja innan de, fom wilja hafwa enreligionss frihet, fom skulle wara deisamma som religions: öoshet, d. ä. lösandet af alla religiösa band, åå fina önskningar uppfyllda få, alt denna res igionslöshet. hwarpå wisst ide år någon brist ut för tiden, blifwer genom lag faststald. Man hoppas att få aldrig måtte komma ati äske; tv och med detsamma skulle alla tambhållös och samiljeband upplösas. De frifyrklige funna lif: wål, tyder jag, i någon mon wara belåma. De hafwa nu ett stort fält för sin werksamhet, att genem hwarjehanda jesuilisla medel föra enheten inom församlingen, sedan det of dem å föthatliga focfenvander blifwit upplöst. Stun: na de ide winna sina åsigter genom lockande och ubbande, få funna de winna dem genom anförande af författningar, på hwilkas ordaly: delse de rida, men hwars anda de fördife, och detta af helt naturliga orsaker, ty de förakta, ide heller de, likaså litet fom statskyrkans prer terskap det timliga goda. Man fan wara före visfad om, art de eftertfånfa intet af fina rät: tigheter. Emellertid år det, uppriktigt taladt, wål att den ofördragsamhet, fom i wåra game la lagar, men på den tiden och efter def an da måhända nödwändig, förefanns emot de i religionssaker olika tänkfande, blifwit borttagen, så längt det kunnat ske. Cu steg ännu framåt i denna rigtning wore en förändring eller råts tare mildring i döpelseformuläret för Judars och Muhamedaners öfwergång till den friftna fyrkan. De hårda ord, som i detta formulår förekomma, äro föga öfwerensstämmande med den milda andan i Jesu evangelium och föga egnade att mana till öfwergång till den cvans geliska tvåbefånnelfen. Men det kommer wal afwen det med tiden, Rom byggdes ide på en dag. Det skarl nu blifva märkligt, av fe hu ru det nya beslutet om religionsfriheten kommer att taga sig ut i stycke, jag menaritillåmre ningen. När den på riksdagsbeslutlet sig grundande förordningen utkommer, skall jag företa: ga mig en liten recension af densamma, för att fe till hwilfa resultater den möjligen kan leda till. Redan nu föreftåller jag mig, Att amin stone till en början, mycken oreda deraf skall komma att uppstå, serdeles hos sadana prester, hwilka insvrade i den gamla slentrianen, aldria ås fa någon ny förfaltuing. Om de förre walsigneljer i religiöst och sedligt hänscende wars med den nya religionssniheten är ämnad att lockliggöra det swenska folfet, må det tillåtas mig att, tillswidare, icke hysa alltför fangvi: niska förhoppningar Cen, som lefwer, får wal se. —d —