(Jnföres på begäran.) Den af Försynen mer tydligt lottade menniskan fan ide pa adlare fört anwända lyckans bafwor än att af sitt ofwerflöd dela med sig åt dem som hafwa för litat. En sadan for litet bafwande medmennista ar semtioåriga pigan Hanna Nilodotter, fom över ett år warit lam i ena benet och sedan sistl. höst äfwen i det ans dra, sa att bon sedan def warit sängliggande och bett och ballet oförmögen att sjelf bidraga någor till fört underball. J Filborna by, tills börende Helsingvorgs lanttförsomung, har hon waru stattstrifwen under de sednaste 15 aren, och dess fattigwård sguswer benne åtta ssilling om dagen i underhåll. Hårför bar bon bliif wu inackorderad bos ett famigt huamansfolf, och det faller af fig sjelf att desse för den rin: ga betalningen Omöjligt kunna lemna henne alt per biträde fom bennes redlösa ullständ fråf: wer. Sjelfwe äro de merändels hela dagen ute på ardete, och barnen förstå ef att wårda den sjufa, fom ligger i ett elandiat fyffe med sötterna uppåt en jernfakelugn och hufwudet wid en tunn lerwågg, få att troligt är, att om bon icke redan förut warit fam, få hade bon genom en sadan ligaplats i winter blifwit det, belst sängen både är för fort och få smal att enda st den, fom troligen aldrig i sitt lif wetat hwad beqwamligbet will sägo, dert kan finna nånon wila. Den wackra äreliden år inne om brunnsterminerna nslstunda; finnes i denna sörsamling nagra ömbjertade menniskor, fom fanna förbar mande med den stackars lama pigan och fom med en skärf wilja såtta benne i sulfälle att i sommar genomga en brunngs oc) badfur, få år bet möjligt att bennes krofter en gång funna aterjommo. Jnsandaren sänncr henne icke når: mare, han weat icke om bon förtjenar hjelp el