re, fom hade mer än en trerjedel af fordringar: ne i massan, blifwit twingad, att tillika med flera smärre sordringsegare rösta på fig fielf. DHofrätten gillade walet och älade rädhusratten, att för den klagande utfärda fysflomangförords nande, qA — — Stockholm. — Edarne till Stafsjö styckebruk lära til fubskriptionsfonden för Garibaldi skänkt vå 30 pundiga, twå 12-pundiga oc twå 6 pundiga fanor ner femte flera centner frut. — Cnligt notska Nigst. har H. M. Konungen under den 11 Maj behagat umämna: till Sf. werstekammarjunkare: kabinettskammarherren Adam Löwenskjöld och grefwe Adam Fredrif af Trampe; till hofmarskalf: kammarherren Nils Anker; till ceremonimästare: kammarherren Ha: rald Holst; samt till fammarherrar: fullmåts tigen wid kongl. norska statsrädsafdelningens kansli i Stocholm, ordenskanslisten Hans Schlytter, fullmäktigen i arme departementet Carl Julius Wahl och juris kandidaten Ferdinand Gjerdrum. Landsort en. Malmso d. 9. Den depatation fom bärifrän staden afrest till Ljungby hed återkom i går och medförde den underätterse att H. M. Konungen lofwat besöka Malms i sommar, dock hace DH. M. ej kunnat nu benämma dagen för fin ankomn. (Sn. P.) Land. En bewåringsyngling från Swedala socken har å Twedörra bråstats med en annan och derwid anstångt fig få illa, ant ban dagen efter ide funnat tala, och sluttigen efter swära plägor aflwdit. Halmstad. Höstsäden bär iorten frodas fort: farande. Warsaden deremot lider af den kyliga wåderleken od) har på många ställen gulnat i toppen. Denna kyla bindrar den från att wåra ha, fom önskwårdt wore. Gråswäxten är god. (Ö. B.) Christiaustad d. 9. Kongl. Hojrätten öfs wer Skane och Blekinge har förordnat v. Hår radsh. I. Å. Areschoug an från och medd. 12 i denna månad till d. 1 nästk. September före walta HåradshöfdingeslEmbetert i Jngelstads och Järrestads Härader. Ä (Sf. PB.) Arbetets nödwändigbet.(Af Maria Sophia Såmwarg.) Arbetet är fonsternas moder; utan arbete finnes icke något pramåtferidaude. Locke. Menniskans inwerkan på fina tlifar sker på twå fått, antingen genom makt eller inflytande. Lagen år det fpråf, ywarigenom makten tas lar, och har endast afseende på wåta yttre förs hållanden. Jaflytandet åter har en mera widt omfattande farafter, emedan det inwerkar på wåra fånslor, tycken och wanor. Det är genom Detta, som qwinnans roll i lifwet år få betyg delsefull både i enskildt och samhälleligt afseende. Blicka wi uppmärksamt omkring oss, skola wi lätt finna att maften endast bessämmer öfver wåra handlingar, utan at deg wälde sträcker sig till wärt inre; ty med mafispräk funna wi icke förändra grundfatser och känslor. Emot maften fan menniskan göra motstäånd; men emot inflytandet, fom tyst och oförmärkt inwerkar på henne, fan hon icke skydda fig, utan beherrskas helt och hållet deraf, få att det bestämmer öfwer riktningen i hennes karakter. Hwarigenom hämtar sjelfwa kristendomen sitt wälde öfwer wår menniska? — Ar det genom de bestämda buden? — Nej det är genom der gudomliga inflytandet af dess milda läror, som ifrån barnaären inwerka på wåra hjer:an och wårt förstånd, få att de wåra fort i wår öfs wertygelse och grunda denna djupa och orubbliga tro, hwilken sedan utgör wår styrka i life wet. Af ofwanstående finner man således att de, fom genom inflytandet werka på mensklighetens utweckning, hafwa en stor answarighet, och på dem beror det, om framåtskridandet till föråds ling går långfamt. Det år fåledes qwinnans fördelaktiga eller ofördelaktiga inflytande, hwars af wår högre andeliga utweckling beror. Nå wål, gifs det någon högre utweckling utan arbete? Nej. — Arbetet, fe der den tas lisman, fom gör mannen stark och mägtig; och den enda kraft, hwarigenom qwinnan bofrias från den slapvhet, weklighet, ytlighet och det bes går efter nöjen, som nu förnedrar henne och gör att det inflytande, hon utöfwar på det wärande slagtet, motwerkar dess förbättring i moras liskt och sedligt afseende. Förr Ån qwinnan, frän den högsta till den lägsta, sjelf klart inser att åfwen hon år född till werksamhet, funna wi ingenting gagneligt hoppas af henne såsom npyfostrarinna. Wi äro alla länkar i en stor kedja och mås ste soka att uppfylla wår plats i den. — Ju gen menniska eger rått att gå genom lifwet, utan att hafwa söft att fylla fin deftåmmelfe. Det år ett förfärligt misstag, då wi tro att hög rang, skönbet och rifedom beråttiga qwins nan att framsläpa fina dagar i gagnlös låttja. Bort det. — Desfa företråden böra endast was ra medel, hwarigenom hon låttarc fan. ernå werklig bildning; uwidga fin praktiska mwerke samhet, och frikostigare utöfwa menniskofårlek. Men år detta werkligen fallen? Wi tälla denna samwetsfräga till wara lyckligare medjystrar. Tywärr, måste de, så wäl som wi å deras måg: nar, beswara den med nej. Ow likwål hafwa just de swenska qwinnorna från thronen haft de wackraste erempel af sannt qwinliqa dygder, werksamhet och huslighet. Wi hafwa hafr och åga dronmingar, fom i deta fall gifwit of de bästa föredömen, och ändå har den rika qwinz nan qwarstannat på den läga ständpunkt, som hon i moraliskt afseende innehar. — Huru få fråga fig: Hwad skall jag göra ? Hwar dr min werfningskrets? Fle talet af bemedlade qwins nor länka i stället: Det år mannens lott att arbe ta; wi werka tillräckligt då wi roa honom och of sjelfwa, samt söka art genom förströelser och tant löst pjoller förkorta tiden. Oc likwäl borde efs tertanken säga qwinnan ait öfwer allt inom alla samhällsklasser eger det qwinliga hjertat, den qwinliga handen, den qwinliga andan alliid ett fålt, hwarest hon fan göra godt och wara nyts tig, blott bon will det. — Olyckan ligger der un, att hjertat år fattigt på kånsla, handen trött och lam, andan irrande och utan emresse för sina höga pligter. Alt qwinnan waknar till medwetande af arbes tets wålsignelse för henne sjelf och hennes likar, är werfligen nödwändigt, om wi ej wilja att hon helt och hållet skall förwandlas till en flagg lyrartifel. Den rika qwinnan borde få inratta fitt tif, att hon genom det nyttiga hon wmerfas de fann tillfredsställelse för sitt inre och bidrog till andras förädling och lycka. Har hon en gång beträdt werksamhetens bana, skall hon blifs wa den första att förakta jagten efter därafris ga tidsfördrif. Hon fall i den sanna bildnin: gens outtömliga wisthus sinna så mycken nås ring för titt förstäånd, att hon inser det pligten emot Gud och samhäller fordrar att hon ska par fig en passande werkningskrets, öfwverends stämnmande med hennes qwinliga natur. Om arbetet är nödwåndigt för alla, utgör det för de mindre bemedlade ett twång. Men hwarföre år det så? Derföre att döttrarna få långe de ega en far anse det wara hans pligt att arbeta för dem, under det de sjelfwa fitta och wanta på att blifwa gifta, lika godt med hwem, blott han genom arbete fan förförja sin husstrn. Slår denna förhoppning fel och de wid fadrens död twingas att draga fig fram genom arbete, anse de detta för en grym olycka. — Höfjd af förnedring som ide skusle förefinnas om hwar: je qwinna ifrån fin ungdom wore wan attars beta för sig sielf och skapa fin egen utkomst samt ide ansåg såsom en skyldigher för föråäl drar och anhöriga att sörja för deras behof. Med arbete mena wi icke denna oftast ändar målslösa jysselsärning, fom upptager fruntims mernas tid, utan det, hwarigenom de antingen erhålla werflig bildning eller ukomst, — med så ord en werfsamhet, som lemnar någon gags nelig jruft efter sig af oberoende, andlig förkofran eller audras wål. — Qwinnan skulle ej då betrakta äftenskapet fom en försörjningsanstalt, utan; såsom Det år, en helig och för hela tif: wet inflytelserik aft, den wi ide få eller böra ingå af werldslig beräfning eller lättfime. Den gifta qwinnan skulle ide, om arbetet blef we hennes åra och hennes trefnad, i mannen fe en deras gemensamma behof. Hon skulle med friska frafter, gladt mod och inre iillfredsställelse blifwa det biträde, som wore oumbärligt för att underlätta hans omsorger och dela hans bekymmer. Det inflytande en sådan mor utöfwade på fina barn maste owilforligen blifva förådlande och i bögfta grad fördelaktigt för des ras utweckling, emedan de, allt ifrån fina tis digaste år, lärde fig alt känna och förstå arbes tels wålsignelse: att arbetet år för alla oc ut gör alles sycka. Slutligen: om dessa qwins nor, hwilka ega en faders hem, en moders oms huldande ward och ide äro underkastade nödens qwal, tänkte på att genom omtanka och erems pel införa andra begrepp om utwågarne iill försörjning för fina fattiga medsystrar, skulle arbetet blifwa mera winstgifwande för de fenas re och de skulle ide fom nu med afundsamma blickar betrafta de lvckliga, hwilka i wällefnad, omgifna ar en dårak:ig lyr oc) upptagna af idel nöjen, nöta bort sina dagar. Hwarföre förnöta tiden med inlärandet af talanger hwaruti de alorig winna någon werts lig fuständning? Wore det ej riktigare, om mes delflassens fruntimmer egnade fin uppmårffams het är någor af de lättare yrkena, hwarigenom de funde skapa sig en utkomst, oc id: förom nu döma sig sjelfwa och de nödställda till ett själsdödande slafweri under nälen. Fnfivtane det af den hopplöshet, fom ett dylift arbete Utan utsigt till framtida oberoende medför, år ffads ligt och torde wara en orsak hwarföre wi ega så stort antal of Wiagdalenor. En tänkare bar lagt: Frestelsen segrar alltid, der fattigdom ech hopplöshet gå hand i hand, och en tyst 2L22— —F —— författarinnna säger: 73 samma ögönblic nan träder ur den förnedrande owerl hwari hon nu lefwer, skall mannen af ne högre och hon skall då tillerkännasd de hon nu sjelf förwerfar. Hwar och en wet, att det år Duftrun lighet och idoghet, fom afgör bondens we RÅ wål, om denna regel gäller Ila mogen, bör det äfwen wara fallet inom tre klasserna: ty en Elof och arbetfam är familjens båsta skatt; — en förstäm bildad dess störsla prydnad. Riksdagen. — Frågar vm prygeljtraffets afskaffa nu, hwad rikels ständer widkommer, a Tre ständ, neml. Preste,, Borgare och deständen, bafwa bifallit detta straffs rande, endast Adeln har bibehällit det, I dast med 27 röster emot 25, eller med 2 sters pluralitet. — Sjette och fjunde hufwudtitlarne å slutade inom riksständen. I det hufwudsa är statsulskottets utlätande antager Når flag hafwa dock inom Borgare och Bor den blifwit afslagna efter nedsatta. Et slaget till itheatern, stort 50,000. år bey af Ridderskapet och Ådeln, samt Pres Borgarestånden, men afslaget af Bondef Det kommer allisä att fortfara. — Statsuiskottets utgifteafdelning har afslutat åttonde hufwudtitelns behandling. besluten må nämnnas iillstyrkande of Å. proposition beträffande nya hospitalet f. nessjuke å Conradsberg, äfwenjom ansse inlösen af 40 eremplar af br Mandelgre teckningar af medeltidsbyggnader. Det a ga anslaget till m:ll Thora Thersner be des äfwen. Dessutom bestanides att de fom under eget answar på förordnande fö läraretjenst, innan den definitiva löncres gen widtogs, skola få tillgororåfna fig i ende på lönegradea denna tid med afdr de första fem åren. A Utlandet. Det beter nu att General Letiz a rast få till Neapel för att göra nya forestäln och motwera dem dermed, att trupperna ra att fämpa emot insurgenterna. Fiende terna äro ide heller upptagna, men inf terna bafwa barikaderat och befastat Pal Sazette de France, cen neapolitansk nitören, såsom VW Indep. Belge tallar berättar att berydliga stiwskrafter afga Neapel till Sicilien, för att falla insurger i ryagen. Wid Torsdagsmötet i det engelska unde blefwo twa amendemanger mot reform! det ena af Terrguson och det andra of Ci ne, förfastade, fustän med obetydlig majJ dag skall ett nytt, lilaledes fiendiligt, demang, af Mackinon, afhandlas. Den ryska stäthållaren i Polen, furste schakoff, bar wari i Königeberg, för att plimentera den preussiska regenten, hwiil des såjom ett närmande mellan Ryplant Preussen. — J Baden-Baden wänlar ma ecksa fonungen ar Sachsen och storhertig Hcesen wo den förestående sammankomnten lan de tyska furstarna. J en forr. fran Japan till Prefe föra — OCEAN EEE ——