Helsingborgs-Posten – 11 juni 1860, sida 2

JJi:3nnn Gwi7 :—A—— stad. Men rika gåtvor erhöll Stälbrand alt utdela bland dem som han besökte. Väl hade hon både önskat och bedt honom följa henne och hennes omgifning på landet, dock kände hon just från denna tid sin aktning och vänskap för honom ökas. Den unge mannen fann en uppbyggelse i hennes samtal som han aldrig tillförne i någons, ej ens i sin mors och mormors, erfarit: i henne såg han enligt sitl förmenande grundtypen för en sann kristen och anblicken af henne gjorde på honom ett intryck som han hiuills ej funnit hvarken vid afhörandet eller läsandet af någon andlig betraktelse. Han började finna sitt lif ödsligt, och tänkte elt ögonblick på förändringen af detsamma. Carolina von Schewen rättfärdigade den uppfostran hon af sin mor mottagit, och han umgicks med den tanken att begära henne till hustru. Den känsla han för henne hyst var något helt annat än den kärlek han egnat sin ungdomsbrud. Det var en sann högaktning, förenad med en lugn, stilla tillgifvenhet. Carolina hade ett hyggligt utseende, men var ej vacker. Huru ofta kan ej en enda tillfällighet inverka på hela vårt lif! En dag då han under vistandet i Florens besökte, icke för första men för tredje gången, det derstädes varande, af resande så högt beprisade Museum, inträdde han i den så kallade Niobes sal. Han tyckte sig i Niobes drag finna en likhet med sin, oaktadt hans afsleg, aldrig förgätna Thekla; då Niobe med sina armar, under det att draperiet breder sig kring henne, söker skydda sitt yngsta barn, som till henne tager sin tillflykt, uppdrefs hans inbillning: för honom var grup