Helsingborgs-Posten – 8 juni 1860, sida 3

Kort efter denna katastrof återförenade sig Grefve Stalbrand med geheimeradet von Schewens familj, och fortfor alt som de unga sönernas handledare fästa sig vid dersamma. Under fyra ar som denna familj vistades i Ulalien soljde Stålbrand dem pa deras resor i olika delar af landet. Genom deras frikostighet och sin egen sparsamhet, en för honom hittills srammande dygd, voro hans ekonomi ka omstandigheter under tiden ganska goda; skyldigheten att under det han vakade öfver sina disciplar vaka öfver sig sjelf, hade under dessa är bevarat honom från de därskaper, fran hvilka mannaaldern icke alltid år utesluten. Det heliga, outgruudliga väsende, som aldrig tröttnar alt arbeta på menniskohjertats sorballning, begagnar sig ofta för al vinna sina ändamål, af ett och annat på jorden ulkoradt redskap. Geheimerådinnan von Schewen var, som del syntes, en af dessa Herrans utkorade. Hon hade hunnit 44:de året af sin lefnad. llennes lelnads historia var enkel. hennes hjerlas historia rikhallig och omvexlande. liennes skarpsinniga blick upptäckte snart all en mask gnagde Svenskens hjerta ; visande honom det deltagande hon verkligen för honom kände, vann hon till någon det hans förtroende. (Forts)