Helsingborgs-Posten – 8 juni 1860, sida 2

Debet och Credit. NOVEBL AF PILCRIMEN. (Forts. fr. nr 65.) II. I korthet vilja vi gifva läsaren del af den berättelse, som grefve Stälbrand dagen efter återföreningen med sin ungdoms brud meddelade henne. Då Arthur Stålbrand hösten 1836 med ruinerade allärer och brustet hjerta lemnade sitt sadernesland. var det med den föresats att aldrig mer dit återvända: Han tyckte sig hafva lidit skeppsbrott på allt, äfven på sin egen dygd, sin samvetsfrid, sin tro på Gud, dock egde han i sitt hjerta mer gediget gwd qvar än han sjelf anade. Han var en af dessa naturer som väl kunde forirra sig, men aldrig fordersvas. Vid ankomsten till Lbeck såg hau o för forsta gången förflyttad utom sadernejorden, knappast hade han galt några steg forran han kände en hand lägga sig pa hans skuldra och en bekant röst ropa honom i ral: yStalbrand! Han vände sig om, och har sedan tillstålt att han vid detta mote erfor en af de sällsammaste känslor han någonsin förnummit. Det var glädje och det var missnöje : och det var honom omöjligt att ännu i denna stund säga, hvilken känsla som var den öfvervägande. Den person, han mötle, var den som bi