Helsingborgs-Posten – 8 juni 1860, sida 2

Små funderingar af Petter Nilsson. sine 7 J Swerige är man temligen lugn för tillfället. Sedan fröningsståten år förbi har man blott qwar fåren eller rattare lätarne, ty de äro många. Till låtarne, fom dock nu begynna tystna, råfs nar man jeremiaderna öfwer lyren wid frånins gen. Wisfsa främarsjälar gudsnäda fig få myr: tet öfwer statslyr, men räkna icke så noga med fyriarne, når der gäller att gifwa splendida mids dagar eller supser, helst man der fan få tillfäls le att utosa fin galla mot politiskt förballiqa motständare. Någon nytta för dessa storskräflare har ju ända kröningen haft med fig. Den skaffade dem åtminstone ett ypperligt tiflfålle att sa wisa fina norska sympathier inför den nors sta deputationen och i gemena ordalag uttala sin förtrytelse Ofwer hwad deras eget fosterland har utmärkt och framstäcnde. Till fröningolätarna hor också slagsmalet å djurgården, derifrån man fom, Med smorda ögon och kippade For, Halfwa näsor, rifna for. Man finner nu, att wåra unga martissöner ätminpone skola umärka fig i ett inbördes frig, eftetsom de wisat fig kunna p.ska upp fredliga medborgare, men Twi sådan batalje. Ekdana tappra soldater äro åtminstone för nåvwarans de öfwerslödiga i swenska armåen och fom de utan twifwel få wederbörligt afsked ur swensk frigö: lienst, torde de blinva med färdeles nöje, med så hedrande recommendationer, emottagna hos unga Bomba, fom fan behöfwa dylika officeras re, för att tufta fina upproriske neapolitaner. Under det ena dagen hr Raab på prosa, hr Jolin på wers, hr Sohlman med ledande ars knas