Article Image
de minoritet en, wägrade att deltaga i den ges mensamma feft, riksständen beslöto att gifwa; ty i sjelfwa denna wägran låg påtagligen icke annat än en owilja mot majoriteten, fom nas turligtwis skulle gifwa fig luft på något fått, hwilket man från första ögonblicket också antog skulle tomma att uttrycka sig i en egen, en friftås ende fest. Majoriteten och minoriteten hafwa också gifs wit de deputerade hwar fin sädan. Majoriteten — en middag vå börsen, och minoriteten en feftlig aftontillftållning på Phonix. Den förs sta år af mig fullkomligt känd, den senare ens daft genom tidningarna. Stora skäl förefinnas att göra en liten jemförelse emellan dem; jag säger stora skäl, ty fer jag ide allt för orig tigt in i förhållanderna, taga hwarjehanda pos litiska tendenser redan en wiss fotställning inom be olika äskådningssätt af wåra närwarande fams hällsförhållanden, fom dessa fefter i sjelfwa wers fet torde hafwa uttryckt, och hwilka tendenser efs ter alla anledningar fomma att inom den nätrs maste framtiden wigtigt influera på den offents liga diskussionen. Jag börjar med middagen på börfen. Afsigten med den war ingen annan, Än att utan ati ingå i några politiska twister om unios nens beskaffenhet, egna densamma i allmänhet en gård ar tillgifwenhet. Från nationel synpunkt kunde wäl också ingen lämpligare framföra u: trycket deraf är rikets ständer. De norske depus terade woro Norges ombud, rikets ständer Sweris ges. Hörflaget till festen utgick också ide, får fom man från ett håll uppgifwit, från Baron Tersmeden och Biskop Annerstedt, utan framlades det samtidigt inom alla fyra riksstånden. För undwikande af hwarje mindre angenäm polulsk controvers, justerades talen. Från Swensk sida utgjorde tillställningen också icke en manijestatioa af några gäsande partil-interessen, utan ett på allmänna och gemensamma interessen hwilande Swenffi-Norffr fostbrödraskap. Sådan war den allmänna karakteren. Middagen aflopp äfwen i allsköns trefnad, gästwänligbeten war fullfoms lig, wänskapsband knötos, förtroende utbyttes, allt war godt och wål; och ändock gaf Professor Schweigaard, de notske devuterades ordförande, anledning till ganska befogade anmärkningar. Sedan skålen för de deputerade war föreslagen tog han till ordet, för att beswara densamma. Efter en fort inledning, hwari han antydde de senaste missförhållandena mellan Swerge ohNors ge, tillspoide han sällskapet: — Skal jeg tige eller skal jeg tale? Jngen swarade härpå. J det stora rummet war ett ögonblick den djupaste lystnad. — Skal jeg tige, återtog derpå Sweets gaard, eller skal jeg tale? — Tala! swarades nu från flera håll. Och Hr Sweigaard talade. Men hwad talade han? Jag will ej ingå i någon utförlig och sträng kritik. Nämna måste jag dock, att han mera än en gång upprepade, att Norge alltid warit ett fritt land och alltid skulle förblifwa det: att det warit ett fritt land under fina gamla fonungar; att det warit ett fritt land under det danska fyrahundradeåriga wäldet; att det nu äfwen wore ett fritt land o. s. w. Att det warit ett fritt land under Dane marks wälde, emedan det alltid warit på fin waft emot Danmark; att det nu äfwen wore ett fritt land, emedan det är på fin wakt emot Swerqe. Widare förklarade han, att Norge ej på, eller fåfom medlem inträdde i en sådan — utan att man endast med Swerge will hafwa en sälles konge!. Detta war hufwudsumman af talet. Af akte ning för brödrafolkers wal af ordförande för deputationen undertrycfer jag alla omdömen; allmänheten må på egen hand göra fina reftets tioner, Det enda jag will anmärka är, att Pros fessor Schweigaard anslog toner och strängar, fom måhända ide woro rätt lämpliga för tills fället, och förglömde deremot att hembära fållstapet en eljeft ganska wanlig tacksägelse för den artiga tillftålningen. Herr S., fom förmodligen efteråt erinrat fig denna uraktlåtenhet, säges wisferligen hafwa ursägtat fig derför hos några af wärdarne. Hör egen del wet jag dock ingen ting derom. Efter att också hafwa tecknat sesten på hotel Phonir, afslutar korr. sin artikel med följande yttranden: På stödjepunkten af de sålunda befintliga förhållandena de bäda folken emellan will det emellertio nu synas fom om wissa afsigter och planer ämnade anlagga häfstängerna för den alera närmaste framtiden. Under striden i hufwudfrägan uttalades möjliabeten af en mis nisterförändring, och en sådan tanke — en gång uttalad — bör ej få lätt bort. Öwarje tabu rett, fom blifwer ledig — skall aterigen befåte tas och detta widgar alltid värna för äregivig: beten och förmågan. Jngen fan med wifbet weta bwar lyckans slagruta stan nar; den fmåls war naturligtwis öfver flere ån ett hufwud, och få långe äro afpiranterne legio. Efter hwad man mom de politika kretsarne wet, år ånnins stone talet fortfarande om en snar: nog föreftås ende miniftrförändring. Man säger nemligen att dyningarne inom konseljen erter de sednaste swensknorsta striderna ännu icke laggt fig. (Es ter hwad fom redan öppet tillkännagifwits från ett wisst häll af den härwarande pressen, har man slutligen också att sörwånta — ett pofinvt anfall emot fonseljen. Dag oc fund derför är ro wisserligen ide ännu angifna; men sjelfwa anfallet är offentligt annonseratt. Atskilliga oms ständigheter gifva jemwal anlerning till den förs modan, att flere än en of farsråderue alldeles icke äro odenägna att draga fig tilbaka. Denna temligen bekunta omständigbet nopmuntrar mår bända i fin mån också wissa intressen att begags na sig af fonjunkturen. Det allmännaste, det mest öfwerwägande oms dömet, såwål inom representationen, fom utom: densamma, är doc till minestrarnes ördel. Det owanligt wackra witsord, de erböllo i dedjarpes betänfandet, war äfwen en slags konstitutionel inwisningsattest på den offentliga opinionen i detta fall, Flere of de från styrelsen utgångna förslager, hwilka tid efter annan bluwit till Räns derna aflemnade, wittna derjemte om bedrande och på samma gång om ganska framätskridande tänfefätt oc) afsigter. Im öfwertygelse är der: före den, att en minifterföråndring i närmarans be stund stulle mötas ar myder missnöje inom den allmänua opmicnen, ywadan jag nära nog äfmen will antaga an den tidnin, fon träder it spetsen derför, bandlar ganska oöfwerlagdt. — — Stockholm. — J ertra ordensfapikel bar K. Maj:t ber bagat utnämna: Professorn i Göttingen, Wöhler; Professorn i Mänden, Martius; Direktorn för Dbfervatos riet i Paris, Le Verrier; Direktorn för Obfervatoriet i Turin, de Plana; Professorn i Bors gå, Runeberg. Till utländska riddare af Nordstjerne orden: Professorerna i Berlin, Rose; i Paris, Clais re Deville; i Köpenhamn, Jbsen; wid samma Uniwersitet, J. Stenstrup; i Berlin, Ebrenberg, i Göttingen, Webers i Berlin, Encke; i Tädin gen, von Mobl; i Wien, Haidinger: i Paris, de Beoumontt i Petersburg, von Baer; i Pas ris, Negnault och Milne-Edwards; i Leyden, van der Hoewen; i Berlin, Poggendorff; i Pas ris de Senarmont; i Berlin, Birchow; i Wien, J. Oprolzer; i Paris, E. Bernard; Vice odz mn i Lutherska Konsistorium i Paris, L. Bar ette. Till utländska Riddare af Wasa -orden: Professorn i Breslau H. Lebert; Professorn i Paris, C. Rodin; Direktorn för Borgarcskolorna i Leipzig, O. Vogel. — Parent, för fem ärs tid, bar kommerskollegium bewiljat fabriksidkaren F. H. Kockum Ä en af bonom uppfunnen och konstrucrad s. k. dubbelt werkande smörtjerna. — Ör Sperati har blifwit anmodad, att fomponera kröningsmarsch och arrangera musiken wid kröningahögidligbeterna i Thronchjem. — Sokande till Rektorsbefattningen wid hös gre elementarlärowerket i Fablun äro: Adjunkten wid Jönköpings lärowerk C. A. Btomqwist, Leks torn wid clementorlärowerket i Upsala A. T. Broman, Adjunften ww Strengnäs lärowck A. T. Strömberg, t. f. Rektorn i Helsingborg E. L. Borgsitröm oc Adjunkten wid Linköprngs läror werk N. Kajerdt. Landsorten Lund d. 2. Zoologiska jägare sällskapet fira? de den 23 sistlidne maj fin högtidsdag å ffjurs banan wid Lilla Råby. Ett owanligt stort antal skyttar hade derwid infunnit fig. Först ans ställdes täflingsskjutning vå tafla, hwarwid förs sta rriset wanns med 31 poinis af jägaren Pehrsson från Löberöd, andra priset med 30 points af jägaren S:enfelt från Fulltofta och tredje priset med 29 points af fandidar H. Ces dergren efter omskjulning twenne gånger med landthrukaren Åfasson från Hurfwa. Wid den derpå följande fogelskjutningen nedskjötos res galierna af professor Carl Naumann (kronan), landebrufaren N. Nilsson från Rågård (åpps let) oc stud. Askroth (swärdet) och blef handl. N. P. Sandberg i Lund Fogelkung. På eftermiddagen fortsattes med pendel, björns och stjernskjuming, hwarwid bästa skotten gjordes af adj. Broomt, bandl. O. Efberg, Sandberg, infpeftor Malm, N. Nilsson och Mårtensson. (8. e. Haimstad d. 31. På de flesta ställen i wår ort år wårjåädden redan afslutad. Detta skall emellertid icke wara förhållandet i Norra Hals Fand, der den ständiga nederbörden förhindrat sådden, emedan jorden der har blifwit alldeles för mycket blot. Här hafwa wi wisserligen äfven haftr regn, men ännu ej för mycket för fådden eller weriligheten i allmänhet. Derjem:e beskrifwes tillständet i Norra Halland fåsom bedröfligt till följe of foderbrist och den dermed sammanhängande kreaturssjukdomen, benskörhet, swår grad på kustlandet. Deremot i skogsbyg den har det warit wårre. Wi weta särskilt att inom Thorups socken stå flera hus utan halms tak, hwilka blifwit nedtagna för att fodra freaz turen. Lyckligtwis är detta onda nu öfwerftåns det och hitimtlls tecknar fig hår allt för en lif wande god skörd både på gräs och säd. (H. B.) Norrköping d. 29 Maj. Asflidne fabrikören C. W. Carlsson har genom testamentariskt för ordnande tillagt Norrköpings handiwerksidkande borgerskaps nödhjelpsfond en summa af 10,000 rdr rmt, hworaf hela årliga räntan skall hwarse julafton till lika belopp fördelas mellan tio sjuka eller behöfwande enkor af handtwerksklassen. Gifwaren, hwars fader på sin tid war handuwers kare i denna stad, hwilken han således äfwen genom födseln tillhörde, har genom denna wackra och frifoftiga gåfwa fåstat ett waraktigt minne af fig i tacksamma merborgares hjerlsan, och aldrig skall wål någon julehögtid hädanefter inträffa, att icke hans namn med wälsignelse nämnes af den ålderstigna orkeslösa enkan, i hwars fuga hand gåfwa sprider wärme och ljus. Jemwål det yngre wårulösa släg:et ins om fin födelsestad har aflidne fabrikör Carisson ihagkommit i det han till Gustavianska barns huset härstädes donerat den betydliga summan af 18,000 rdr armt. (N. K.) gr —— ?r — — 8 d 2 Små funderingar af Petter Nilsson. em Bannlyste Helsingdorgare! Hwitar ide den pafliga bannlysningen tungt på etra hufwuden? Kunnen I wäl hafwa nås got lugn under lifwets förråttningar, ätande, rrickande, wandrande, stäende, sittande, bwilande eder, mingendo, caccando, flebotomando?. Alstilliga af Sweriges fäder, Hwufa afundats eder den utmärkelse eder i wintras wederfors att fallas tll medlemmar af Socieeta Notor nale Jtaliana lära hafwa i mjugg fröjdat fig är eder olycka, och när de hörde att bannlyas ningsbullan från den lundensiska vatikanen öfwer Eder utfärdats, sägas de hafwa ropat: SEe alltså! warde det så! ware det sa! Ske alifäl Cnfonnerligen lära innewänarne i en af grann: städerna, fom afundats eder ypperliga hamn, ben enda i Skandinavien fom aldrig fryfer, och fom alltid skrutit med fin hamn, att den war den yppersta i södra Swerige, hafwa gnuggat händerna af förtjusning, när det blef bekant, att bannlysningen blifwit förkunnad öfwer eder hamn, ott den måtte upparundas. Men des ras stadefröjd blef fort. Ni bar tagit saken förständigt fasom edra bröder i Jtalien. Iö fan le åt hela upptäget, helst sedan eder gode wän i Helsingborg tröstat eder dermed, att det war blont en af de tungufter, fom lyfte eder i bann och i en sådan persons mun bar bannlygnins gen ingen kraft och werkan. Dessutom hade ni ju samma dag bannsträlen träffade eder, till: bands eder frivilliga brandkär med sprutor och swabbar att strart släcka den eld bannsträlen wille tända, Det war lycka nog olyckan. På sal om Päswen, den riftiga päfwen i Rom, Pio nono, ide den lundensista päfwen, så ar det icke en hemlighet längre, att bans belighet behöfwer penningar, mycket penningar,

4 juni 1860, sida 3

Thumbnail