hjerta brinner af tacksamhet mot den alldra Hogste, är man känsligare för andras lycka, liksom man i olyckan dellager lisligare i deras lidanden.? Min glädje har sin rot i samma blomma, hvilken Herr Grefven nyss plockat. Jag har sällan, knappast någonsin, uttänkt något, som varit gagneligt och godt för audra, och jag har i afton af innerligt hjerta tackat Gud alt jag åtminstone en gång i mitt lif haft en lycklig id.? Stälbrand skakade löjtnantens hand, i det han sade: vGifve Gud att jag någon gång blelve i tillfälle att visa er min erkänsla ! (Forts.)