hängslemakare sinnas nu i hufwudstaden? r stycken, ntan werkstäder, förlag och ars fredman fade, Allt i denna wäg tages nftrumentmaferizarbeten få billiga tullsatser, ott det lönar ablera försäljningamagaziner för få instrumenter fom fortevianos m. sl., 1 högst betydliga fraft: och emballages efningsorten. Sidenparaplyer 50 öre stycket, och huru manga fådana ning afsättas årligen? Det utländska uger alltmera det inhemsta. K a m m a draga en tull of 1 rdr ffålp.; yrket år tynande, Suörmakeriqarbet en r i full, of ylle, bomull m. m. 1 rdt iv. Man ter ockjå att de snörmafare, öretfefapital, sälja endast uttändska fnörs psselsatta den ringa arbetspersonal de laguingar deraf. De åter fom icke hafz tt disponera få söka fig annan ntfomhs :imed urma ka rez; de förskrifwa uren lsättande arbetsper sonalen blott med.iju: itioner. De, som sakna tillgång dertill, ug att göra. Af wagnmaferiar for och trillor 37 rdr 50 öre i tull pr ade äfdon äro tulljria, och naturligt: itdon anses brufadt, äfwen om det t nägra få dagar, säsom t. er. wid prof: nlländska äfton infomma äfwen till flöjde vh handtwerfsalster 0 proc. af wärdet. Detta tyckes wara en höga tullsatsen finnes endast på vape presenterandet af falska fakturor, ued: a warmvärdet få lägt att tullumgälderne . Gndast på detta sått göres ven allt mperten af flöjdz ech handtwerfsalster a saktiska uppgifter torde ingen kunna har man också sörklaringsgrunden till ningstillstånd, hwari handtwerkerierne i barande befinna sig. äro ite förökade lefnadskostnader och er; dessa bidraga wisserligen till att fymmersam för tillfället, Vien det lås idtwerferierne nu befinna fig, med deraf för den närmaste framtiden, har deres orsak i aftagande arbetginåter härflyta från den år från år flis utländska flöjdes och handtwerksalster. — — Utlandet. ffa frågan framträder nu plötgs , fåfom wore bon framfallad för version i de förwecklingar, de na på Sicilien tycks wilja fram: ankrife, England oc Sardinien. wid tyckes blifva en helt annan är ide längre fråga om förny: en emellan Weitmakterna, för det turkiska rikets integritet, utan aga fig den christna befolkningen, deen gång pässod fig wilja göra, i förening med England, men ind, fom Frankrike, säsom det ga fig detta wärf. Huruwida a ar ste i öfwerensstämmelse en, af den 30 Mars 1860, ar inse. egrafunderräntelse om en artikel man antaga att England stär fom bestämdes i tenna fredåe nar motsätta fig en intervention de andra makternas sida. Wise den chrina befolkniagens Alls rt bättre efter fredsslutet, likasom melserna, strart före fredsslutet iltanens Hat-Humayum, blifwit n få bar icke fordran härvå frama beböflig i sednaste tiden än å år sedan bade det warit myc vändigt komma de dristna til hjelp i Bosnien, då de, misshandlade af sina mabomedanska berrar, i stora skaror sökte sin ullflokt på Österrikes område, Men tillsältet war mäl ide då få inbjudande och gynsamt fom nu. Ryssland och Frankrife hafwa närmar sig bwarandra, od till oc) med Österrife tyds efter förluften af Lombardier och sitt inflytande i Jtalien hafwa blifwir förmoligare med tanken om en slutligt afgörande öfwer den sjuke mannens öde, få att man nu öppet fan uttala såsom en nödwändigber, hwad man ide 1854 wågade ans tyda: nemligen en delning af det turkiska riket. Det är blott Enaland, fom förargas öfwer en fådan tanfe, men att England skulle uppträda säsom Turkiets beslyddare och för dersammas ffull wäga på egen dand ett europeiskt krig, må man med rätta nvifla på. Fastän det hotande owädret ännu fan förs dröjas, och annan anledning äfwen gifwas för sammandragningen af turkiska armeen wid Donau, od) att franska flottans bestämmelse kanske nas rare är Sicilien än Drienten, äfwensom att den ryska diversionen bar blifwit föranledd af antra inre orsaker, få tyckes i alla fall denna fråga, fom just nu blifwit framstalld, ide funna lugna England eter befästa alliansen och wärs stapsförbaflandet emellan England och Frankrike. Enligt rykte förmäles om en sammankomst emellan fejsare Napoleon och prinsen arPreuez fen, i anledming af en jernbanas anläggande från Treves ull Saarbrädt, fom sammanbinder det franska oc prenussiska jernbannätet. Frankrike. Paris den 13. Man försåkrar, att Frank rike och England hafwa finsemellan öwerensfommit att isolera den antteneapolitanffa rörel: jen, och att förhindra bwarje imervention a de andra malternas sida, oc) att fe till att ide Sardinien, Rom och Österrike blanda fig i affär ten. På begäran af Osterrike skall Sardinien hafwa lofwat, att det icke skall lemna nägon sörstärkning till insurgenterna, i annat fall hotar Wienerkabinettet att intervenera. Pays bar börjat att i en annan ton tala om Garibaldi. Den 15. Tidningen PMesfe har erhallit andra warningen. Jtalien. Bologna. Cardinal Viale Prela bar aflidit. Turin den 14. Under det att landstigningen werkställdes blejwo fora man dödade. En wapens oc ammunitionsutskeppning lärer hafwa egt rum. Andra från levanten kommande wapen utskeppades, några dagar förut, till fyds kusterna. Engelska krigskorvetter skola, säsom man nu bestämdt will weta, twingat de neapolitanska krigsfartygen, dwilka wille förhindra Garivaldiska erpeditionens landsigning wid Marsala, att länge upphöra med fin eld. Deesa fartpg fryssade under några dagar utmeo de siciliansta fusterna. Turkiet. Wien den 15. Enligi bit ankomna under rättelser från Constantinopel hade grefwe Ludolf intraffat derstädes. Journal de Constamtinopel säger, att inga offictella underrättelser meddelats om hwad man genom enskulda noticer will weta, att guvernör ren i Bagdad, Muflafa rascha, aflidit. Telegra umer. Hambarg den 15. På grund af ett till Hamburg kommet tele gram från S:t Petersburg, har det rygtet uts bredt fig på börsen, att Gortschakow bade förs klarat de utländska makternas representanter, att den christna befolkningens tillstånd i Turkiet är af den beskaffenhet, art Ryssland anser fig förs pligtigadt att intervenera. Frankrife war i få fall enigt med Ryssland. Wien. På börsen gick det rygtet att Garis baldi war ullsängatagen. Berlin, Deputerade kammaren bar nåstan enhälligt bewujat den fordrade summan till militärstaten på 93 millioner, med det af comisds fionen fällda amendemang, bwarefter ordalys delsen: Till upprätthållande af frigsrustningen förändras till: Till interimiftifft upprätthållans de af frigsruftningen. — Den 16. J underhuset förklarade lord Jobn Russell, på förfrågan, att det war regeringen bekant, att ryssarna hade concentrerat fig wid Prutb och tunkarna wid Widcin. Regeringen bade likwål emonagit depecher från den engelsta gesandten I S:t Petersburg, i följd bwarutaf furst Gort schakoff hace församlat diplomatiska fåren, med undantag af den turkiska gesandten, för att föres slälla dem nödwandigbeten af collecitiva förhall. ningsreglor till de cristnas beskyddande i Tur: kiet. Han meddelade tilkfa, att Frankrike ide bar gjort anspräk på någon ersättning för den ombildning at Syditalien, fom skulle werkställas. Paris. Från Floreng berättad ott garmfor nen är fallad till gränsen, att nationalgarden hafa a börjat sjenstgora, och at der berrskar stor oro; Der ropadee: Lefwe Ferdinondo Leopoldl — — . 2. — Sanning och frihet! (Ur Carlens Läsning wid husliga härden.) Det war morgon. En röst talade i mitt hjerta: Fatta dig och war en man! Såg, du mens niskobarn, hwi hafwer du tegat? Pröfwa dig sjelf och ransaka dit hjerta! Ett moln drog öfwer himmelen från öster, och en skugga föll öfwer landet. En kall wind blåste förbi mitt ansigte. Tråden bugade och susade. Jag föll till jorden och bad. Om rösten i mitt hjerta talade och fade: vat upp och betänk dig — ffrif sanningen och förkunna öfwerallt dess bud! Syerrans tordön gick, och jag hörde en röst i tordönet: 7Efrif faonning! Och jag hor upp mitt ansigte och låste i ljungelden: ESfrif fanning !s Der rann en båd uti lunden. Dess watten war fart och swalkande. Oc jag hörde det rinnande wannets röst och det sufade i trär den och winden flög förbi och rösterna fade alltjemt: Skrif fanning ! Men der trädde andar fram för min tanke, leende och glada, med ljufwa blickar och hwita winkande händer. Och de hwiskade få milbdt: vEhif icke den härda sanningen, ty den skall förjaga oss, — och wi åre ju dock dina wänner. Wi hafwa långe tån att blifwa dig hulda och belöna din tjenst em du will tjena vf. Men jag kånde andarne, den lättsinniga flärdens, det leende smickrets, den mjuka egens nyttans andar. Och jag föll på mina fmån och gret binters ligen. Och mig tocktes att jag war i andanom och såg ett törnekrönt hufwud. Jag fände det he liga hufwudet, ty det war den bälte wännens. Hand ögon stodo fulla af tårar, då han säg neder på jorden oh uppå de äflande menniskors barn. i Mig iycktes då, att jag i andanom hörde en röst. Det war wånnend röft: Sanningen skall göra eder fri. Men jag upplyfte mina händer mot him melen och fudade: Hwad är fanning ? Och det wardt afton, och natten fom uppå Jag gaf mitt hjerta dertill att jag måtte lära hwad frihet år. Det är frihet, att min egen öfwertygelse werkar alla mina gerningar. ÅÄr frihet en god gåfwa, få kommer den ofs wanefter ifrån ljusets fader. Hon år den himmelska eldslåga, fom sättec lif i menn iskans själ. Om menniskan icke wore fri, så funnes icke någon dygd, ingen urskillning, ingen tillfredåe ställelse, intet hopp, ingen ewighet för henne. Frihet är själens själ. Den, fom säljer fin wilja At en annans gods tycke, han förgör fitt eget menniskowärde. Den, fom år ide fri, år ide en hel menniska: om han och bår menniskoskapnad, få är han dock blott eit djur. Men frihet är ett answarsfullt pund: den fom ide söker ljus i fin frihet, den som ide werkar godt med fin frihet, han är friheten icke wärd. Och om du ser en man, som säger sig wara fri och likwäl icke tänker rätt, icke sannt, icke handlar ädelt — tro icke den mannen, ty han ljuger och är en bedragare. Den, fom bedrager, är ide fri: Han förmands lar fig till trål i samma stund han det gör. Ett folfå frihet är dess högsta skatt, def för naste krona. Derföre är det wäl wärdt, att alta deruppå huru friheten må bewaras. Git folks frihet måste blomstra i wärxande upplysning, i allt renare seder, i allt lugnare ordning, i allt ädlare mod, i allt högre färlet till fäderneslandet. Hell det folk, fom älskar friheten! Detta folk skall wara en hugnad för all werlden, det skall wara sin tids prydnad och dess åra skall blifwa odödlig. Men we det folf, fom den rättfärdige straffar — ty deruti beftär tess förbannelse, att Herren lägger det under wåldets fötter och förnedrar det under träldomens of. Jfrån en sådan förbannelse bewara of, o wåra fäders Gud! G. H. Mellin. Råd wid behandlingen af sjukdomen ben: skörhet bland for och ungnöt. Sjuldomen gifwer sig tillkänna genom styfhet i lederna och allmän afmagring. J högre grad genom ailt freaturen ej funna stå samt att benen lätt afs brytas. Sjukdomen är ej smittosam. Sjufs domen härrör af för flen fodring under wintern. För att hämma den wiäste wan gifva freatus ren den kraftigaste föda, t. er. kokt råg eller annan säd, förutom hö och halm. Till dryck: mjölwatten. Kan man genom riflig fodring uppehålla och stärka djurens krafter, tills dessa funna föras på gedt bete, få förswinner fjuts domen efter det de en tid warit derå. Då sjukdomen hufwudsakligen angriper for, och det fan hända att hos dessa, tillfölje af den riflis gare födan, endast mjölkafsöndringen föröles ——un— e — —;——E—U—g7 —— —k—— —— . — annn i— AQA-— —— — T — —— — — — —— — —. —————————— — — — —————————————— J . — J . 4 22 si Jaana anm i aåRd att fölla an får hiarta hvinnar af farkenmhaf mat dan allara