ystad farkylt sig på sjön, och måhända hade den häftiga sinnesrorelse. hon vid mötet med sin far erfor, efven menligt inverkat på hennes fysik. Men ifrån barndomen van att bemästra hvarje kroppslig plåga — en följd af den fruktan hon alltid haft att oroa sin mor — eåde hon en i della afseende undranssard styrka; och ehuru hon under flera veckor ej en enda dag känt sig frisk, hade man dock aldrig hört henne klaga; men naturen 108 slutligen ut sin rått, och hastigt utbrot den sjukdom hon länge burit i saggorna. Bet var en elakartad hjernseber, och tvenne tillkallade läkare hade nyss låtit Stalbrand förstå alt döden var onndviklig; men till Mimmi och hennes bror hade desse sadat, att här blott var fråga om tvenne alternativer. döden eller vansinne. det tredje var ej tänkbart. Grefven, som ej eede ro att länge vara på ett ställe, återkom till sjukrummet just som de håda eskulaperna afkunnade denna dom, hvilken nådde till fadrens oron. Ett svärd kan slungas mot klippans häll så hårdt att det sonderbrister. ån mer då en menniskas styrka, så spartanisk den än ma vara. (refve Stälbrand eade. som vi känna, ett välde öfver sina egna kanslor. som sällan i andras närvaro fornekade sig, men nu nedsjonk den starke mannen sanslös till golsvet, och når han åter vaknade till medvetande låg han på soffan i sitt rum. Rvad var det?? utbrast han, i det han med förvirrade blickar såg sig omkring i rummet. Det var ja fråga om död eller galenskap? Den, som hörde dessa ord, var Mimmi, hvilken salt vid hans sida; med sast ton svarade hon: i För Gud är ingenting omöjligt... och