Helsingborgs-Posten – 30 april 1860, sida 2

De twå korgossarue. Det ges inga wärte gatpojfar än forpojs karne, lvder ett föllnifft ordspråk. Kaspar och Petter, fom för omkring 100 år sedan woro ans ställda wid S:t Sewerinekyrkan i Kölln, skämde ej ut ordspråket, om de också ide woro första uprhofwet dertill. De lefde i en samdig fejd med hwarandra. Fred dem emellan slöts blott, då de förenade sig om ett tjufpojkstreck mot en gemensam fiende, hwilket också efomoftast gans ffa riftigt inträffade. Presterne och kaplanerne hade stor swårighet att hälla dem i styr. Als tarwinet kunde ide gömmas wål nog, och for drägterna wandrade ständigt för lappnings skull mellan skräddaren och kyrkan, och aldrig iillförene hade nya så ofta måst anskaffas. De skulle för längesedan blifwit jagade ur tjensten, om De ide också hade haft fina goda egenskaper. Når de woro i kyrkans tjenst, syntes de plötss ligen förwandlade till twenne englar. Jngen kunde hafwa ett heligare utseende, och under det de swängde rökelsekaren, tycktes de uppsända