Helsingborgs-Posten – 16 april 1860, sida 2

det fvergisva huset. Det var stor saknad for Thekla, men de älskade barneft återstodo henne; Alma, med sitt sydlandska, sadren liknande utseende och sitt äfven sydländska lynne, var för modren ett kärt och intressant sällskap; hon forskade efter sina föräldrars öden, men så snart hon inledde detta ämne blef modren sluten som en gåta, dock undvek icke Thekla, i synnerhet efter dotterns forsta naltvardsgång, att tala om hennes far, utan att likväl ingå i några närmare detaljer: det var en njutning for den beprösvade qvinnan, att i Almas hjerta nedlägga en varm och innerlig kärlek för upphofvet till hennes lif, hvilket arbete bekrontes med en serdeles sramgang. — Barnen förstodo den fientliga sinnesstämningen, som deras mormor hyste för Grefve Stålbrand, hvilket i synnerhot aflagsnade Alma från den gamla kärfva frun, och i dennas närvaro nämndes aldrig Stålbrands namn. s Kansliradinnan Ehrenstedts umgänge var ej vidt utegrenadt, och med få undantag inskränkte det sig till hennes ende qvarlefvande Sons, hennes Frans hus; denne hade tagit afsked från sina sjenstebefattningar, hade titel, heder och värdighet at kammarherre och hade bosatt sig i sin hustrus fådernestad, det uråldriga Upsala, för att under sonens, enda barnets, studenttid bereda denne en treflig bostad inom föräldrahuset. Mellan kammarherren och hans hustru var förhållandet af det i vår materiella verld vanligaste slaget, sor hvilken vi ej ega någon annan benämning än den af: ljum. Inga trator, men då och då en liten dispyt, hvilken ofta öfvergick till hvad yi på hvardagsspråket kalla gnabb; anspelningar på hvarandras svagheter. Frun försvarade det se