Just för att kunna lemna återstoden af ditt kapital ...? vÅlerstoden ?? afbröt Thekla. O, det är då sanning — sanning som man sagt mig, att du spelat, att du underhållit en operadansös. ..? vpet har väl den djefvulen Frans sagt, utropade han med thordönsstämma. ykallar du min Frans en — djefvul 2 sade kanslirådinnan med samma afmätta ton. pu är förfärlig, Arthur, inföll Thekla i det hon ryste; aldrig har jag sett dig sådan — det är ju ändå mitt... Detta ord sades så sakta att det nästan hviskades fram, men det blef grundbokstafven till hennes olycka. llvad sade du, Thekla — säg om det än en gång, det ljuder väl det ordet — vill du veta huru det ljuder? Thekla teg, men darrade så att hon måste sasthälla sig i bordet vid hvilket on nyss setat. Det ljuder som en begrafningspsalm öfver vår — äktenskapliga kärlek, återtog Arthur med en dof, långsam röst. vifve Gud att så vore! inföll kanslirådinnan; ydet vill säga att detta olyckliga äktenskap, som min mor i sitt oförstånd, i sin afgudiska kärlek för sin syster och hennes son hopsmidde . .. Innan denna mening var fullbordad lemnade Arthur rummet, i det han igenslog dörren så härdt att tiljorna darrade. Tvenne dagar försloto och Arthur syntes ej till. Når det led åt tredje morgonen inträdde Frans, berättande att Arthur tillbringat föregående afton i ett muntert lag hos Mamsell E., den ofvannämnda operadansösen.