Helsingborgs-Posten – 13 april 1860, sida 1

Korrespondens. Stockholm d. 9 April 1860. Sedan nu bosttidningen äfven yttrat sig ofver utgången af den s. k. Norska frågan sormedelst en halfofficiell underrättelse att konungen i Norskt Statsråd afslagit Storthingets framstållning och beslut om Ståthållareskapets afskaffande, böra vi hoppas att få vara i fred för den obehagliga agitation, som haft sin näring i den retsamma sinnesstämningen på denna och andra sidan Kölen. Åstonbladet och Dagligt Allehanda må väl nu sorskona sina läsare åtminstone till en tid från de länga chriorne pro et contra. Konungens beslut har emoltagits af de flesta med tillfredsställelse, och man har ansett att högstdensamme på ett klokt sätt redt sig ur en obehaglig position. IIur norrmannen komma all yttra sig är svårt att på sorhand säga, men efter all sannolikhet torde de väl, sem ordspråket säger, ta skeden i vackra hand och inte drifva sakerna längre än nödigt är. All H. M:t skulle ha afgjort ärendet innan Ständernas skrifvelse till honom öfverlemnades, såsom det påståtts från ett håll, ar icke sannt, ty på Onsdagsmorgonen aflemnade Statsrådet Wallensteen den inkomna skrisvelsen och på aftonen sorst eller egentligen först dagen derpå eller Thorsdagen fattades beslutet officielt. Genom sina åtgöranden och osvenska uppträdande i oftanämda sak har Aftonbladets hittills rådande supremati inom allmänna opinionen lidit ett betydligt och helsosamt afbräck. Tidningen får svårt alt ånyo rycka till sig en makt, som halkat den ur händerna; man säges visserligen vara betänkt på alt ombyta premierminister och sätta någon annan person än mag, Sohlman i spetsen, men bvarest uppleta en lämplig redacteur en chef, och skall, äfven om en sådan funnes, derigenom återvinnas hvad man sorlorat? Vore Dagliat Allehanda redigeradt med takt och moderation, parad med någon framstående talang, och hade det framfor allt en karakter, som kunde tillvinna sig förtroende, då vore Aftonbladets öde besegladt, men då det förra bladet egentligen har till ledande princip hat emot AB. och begar att skassa sig inkomster, så är det ganska tvifvelaktigt om det vinner mera terrang hos den seterade skönhet, som kallas publiken. Såsom ett kraftigt medel att såra AB. har pu utfunderats att for Dagligt Allehandas räkning monopolisera alla angsartygsannonserna, Planen ser for de resp. ångbatsrederierna ganska lockande ut: Allehanda trycker annonserna till nedsall pris och skall affischera vid de särskilda stationerna for den ackorderade summan. Men skall den stora publiken, som bor aflägset från stationerna, tvingas på detta sätt af hir anabatsredare att pren. på den tidning, de behaga bestämma, och kan det vara rimligt och tänkbart för dessa herrar att slippå annonsera i de särskilda landsortsstädernas resp. tidningar genom uppklistrandet af Allehandas annonser på kuularne? Betforefaller mig nagot opraktiskt att på detta satt vilja om9:ända den satsen: alt tidningarne äro till för publiken och icke tvärtom. Skulle företaget lyckas, så skulle latt kunna handa att det framdeles komme alt sta rederierna rätt dyrt. ty hvem garanterar att icke till ett annat år Allehanda-redactionen eller dess bolagsmän, som nog sorstå penningevårde, uppsätta annonspriset betydligt, sedan de en gang väl fatt sit monopoliordning. Från Riksdagen är den sednaste nyheten alt hundar hädanefter kunna beskattas af och för kommunerna sjelfva. Sedan förra Riksdagen har ofvertygelsen om nodvandigheten att göra något emot det tillvexande hundslögfel vnanit sådan stadga afven inom representationen, alt tre stand. Adel, Borgare och Bönder, utan votering tillstyrkt insorandet af en hundskatt. Endast Frestestardet, med 20 röster mot 19, ville ej bifalla skatten. Hos Adeln hade i forra veckan frih. lå. Cderstrom ett litet skämtsamt anförande med anledning af en sak, som just icke är al riksvigtig beskaffenhet. nemligen all Lkonomi-ulskottet afstyrkt en motion att Ronneby köping skulle bestämmas till rendez-Vous