Helsingborgs-Posten – 4 april 1860, sida 1

Erik Erssons från Gefleborgs län förut omnämnda anförande inom bondeständet i Norska frågan den 17 Mars, är af följande lydelse: DÅ jag till en början förklarar, att jag ål: skar och aktar Norges folk lika mycket, fom jag älskar mitt eget fosterland vd) def inbyggare, få följer deraf att jag älskar wår union och ön: skar dess fortfarande bestånd samt mäste följaft: ligen önska, att de unionella förhållandena fom ma att undergå en revision, grundad på rått wisa och bitlighet samt ländande till begge fols kens ömsesidiga nytta och belåtenhet. Många brister widläda nu nämnde folks förhållande till hwarandra, bland hwilka jag will nämna wal af konung och thronföljare, samt fonuns gens inskränkta rättighet att anwända Norges landts od) sjöförswar. En ledamot, fom yrra: de fig i förmiddagens plenum, harwålföft wisa att Swerige och Norge uti ofwannämnda omftåndigs heter äro likställda, men jag anhåller att, till wes derläggning deraf, få uppläsa en af premiss ferna till utskottets förslag, deraf skillnaden tyd ligt wisar fig. Det heter nemligen ä pay, 29 af betänkandet: För det gemenjamma förfvaret ställer Swerige till unionskonungens dispos sition hela fin förswarsstprka, medan Norge ge: nom grundlagsbud betagit unionskonungen rättigheten att anwända den wida storre andeten at dess arme, eller alla de trupper, fom ej äro linietrupper, utanför Norges gränser, d. w. s. till annat än Norges förswar, likasom man be: tagit fonungen rätt ant, utan storthingets fame tycke, anwända någon enda del af armen eller skärgårdsflottan till anfallskrig, ett swäfwande och twetydigt stadgande, som en gång haft sin motswarighet i Sweriges grundlag och lemnat sorgliga minnen i def hinoria. Utom nämnda egentligen unionella finnas äfwen andra förhållanden trikena emellan, säsom handelsförhållanden och frågan om dos mars werkställande, hwilka böra bringas på en icdigare fot. Förslag i dessa afseenden woro wål före nästlidne riksdag utarbetade och antos gos af Sweriges rikes ständer, men ehuru innendera sidan kunde anses af nämnde förslags innehåll förnärmad, blefwo de af norska fore tbinget afslagna. Det är wäl sannt att norska storthinget dertill egde fulllomlig rätt, säsom en talure på förmiddagen uttryckte fig, men det fys ned derutaf, att norrmännen äro afwogt fimar de och genom nämnda afslag wisade oss ett förs aft, hwilfer wi, fom aldrig retat dem, alldeles ife förtjena. En revision är således af behofwet påkallad och önskligt wore, om den kunde försiggå och uppgöras till begge landens båmad, hwilket dot sannolikt icke kan inträffa innan nämnda land får likadan konstitution, likasom de hafwa en konung. Om wi ock icke kunna hoppas, att den dagen få snart randas, når dessa önskningar komma att uppfyllas, böra wi å ömse sidor arbeta för att uppnä det mälet. Hwad 2dra runkten beträffar, få hafwa flis re ledamöter påyckat tryckning af unionsfomit: eng handlingar, men mig förefaller det befyns nerligt, att nämnde ledamsöter ide kunnat upp: gifwa till hwad nytta en fådan tryckning ful le waru. Man har wål uprgifwit att nämnda handlingar äro få widsyftiga ant man ide i uiskottet haft tillfälle ar taga del af dem alla, men om de äro af den widlyftiga beskaffenhet, att de t. er. upptaga ett helt ris tryckpapper, lärer der wål wora problematiskt, huruwida ris tets ständer gifva fig tid att genomläsa dem. Jag godfäånner således hwad niskottet i denna punkt hemstållt (Kart) Y