En Stockholmskorrespondent skrifwer til Ö. C. bland annat följande: Den norska frågan är afgiordDet är ej hår platsen att tala om alla de sidoinflytanden, som tryckt på densamma. Att man icke från norsl sida sparat några försöf att tournera opinionen, är säkert. Men frågans egen inre navn war af sådan halt, att ju mera den behandlaDes, desto flere anhängare erhöll den swenska åsigten. Förgäfwes har konungen kallat vill sig slere representanter; förgäfwes har hr Bird: Reichenwald arbetat med händer oc fötter; förs gäfwes har Aftonbladet angifwit fina morftåns dare jåsom politiskt misstänkta: förgäfwes hatwa de norskt sinnade inom stånden slösat med tal och bjudningar — allt har warit fåfängt. Ju mera de arbetade, desto flera sympathier förlorade de. Sjelfwa sättet, hwarpå man till: wågagid, blottade de nakna theorierna och de oswenska tänkesätten. —— —