Helsingborgs-Posten – 26 mars 1860, sida 1

Sol:agan. Den bästa skoldisciplin är naturligtvis rås dande i den ffota, der skol-agan är minst bes böflig. och förtjenufullare Är det att funna före: bygga försectserna an att behöfwa bestraffa dem. Lärarens föredöme i förening med gora förmas ringar ar diesciplinens grundpelare. Detta är en wigtig sanning. Men barnens disciplin i ffolan, fan icke wärdigt uppratthallas af läras ven ensamt, utan att föräldrarna räcka bonom en bjelpsam band. Tillhällas cj barnen i hems met till seder och ordning af föräldrarna, eller ster detta på oem oförnuftigt sätt, få funna ej allnd lararnes wanliga råd od) formaningar åstadkomma den ordning och fedligbet i stolan som ar beböflig. Skol agan är wisst ett ondt, lika wål fom all aga, men mäste förblifwa ett nödwändigt ondt äfwen i skolan intill dess agan anses obebhöflig i bemmet. För skol agan fan icke någon tyeorensk anwisning eller föreskrilt lemnas, utan detta beror mycket of lärarens es gen personligbet och der godas princip. Zcke få sallan bar man haft antedning klaga öfacr bås de linslighet och oförstiånd, att ide saga nägot barbarist:, bog en del larare; men kan man tee ke antaga att äfwen ett stori fel finnes I förs aldrars oc malsmäns, samt inspekiors lifnöjds bet om en skota Per sädant bewisas. Den aj berr Sundwallsson wäckta motion om ett alldeles afskaffande af skol-agan, synes of för narwarande bora förfalla. Om ett äns damål skall winnas måste åwen de medel få begagnas, utom hwilfa cf det åsystade målet ernas. Sfol agan borde wisst icke wara ett bes böfligt medel, men förblifwer der likwäl få läns ge, intill dess sedligbeten och ordningen i bar: nens bem, werka att de, med wana wid och kärlck ull det goda od) räta, ej såsom nu, om dast banse al en god och wälmenande lärares blotta råd od förmaningar i stolan. Cantor Rossenbergs sormenande i detta afseende anse wi wardt utt behjerta, äfwensom bans förmodan, att man noga taget fanste ickckunde suista lifa lagar för clementarlärowerken med sina kollegier oc föfs slolan, wan sarana. För of synes vet Hm ant han ide menar, att naturen hos te barn fom gåtdI en elementarskola ar olika med namren bos dem fom gå follskolan; såmycket mins vie lan meningen wara sådan, enär nu mera alla flassero barn gå få wålei den ena skolan, fom den andra, utan att man derww tager i betraktande sfolornas olifa statgar etc.; men wäl att barn i allmanber bajwa elika naturanlag, ywilket wäl aldrig fan förnekas. J 10 oc) 11 Så af kongl. maj::s nådiga fade ga för ar 1842 angående folkunderwigning, lems nas inspektor en nog widstrackt makt an funna nilse det folksiollararrn uppfyller sina pligter få wål angående disciplinen fom t andra af srenden. Och to de antagna läroböcker 1 Pedas gFogiken sramlagges afwen till lärarnes bebjers lande, att te bora i samrad med föraldrarna oc) inspector asgora om straff för barnen. Wi aterkomma nu tl bwad wi redan nämnt, att det ar, ofta ty wärr, en för litten uppmärffoms vet fom egnas är skolwafsendet of bare förät. drar och insrectorer, fom mången gång är ful den till att en del lärare bunva iilllälle, at Jlomma det de unter siollimmarna aro satte i örafdrarnas ställe. We önska att den tid ma mma bå all ana, äfwen för barn, blifwer I )ememet onsedd onytti och obchöflig, da den öckja blifwer obeboflig i stolan; mes wi tro att vi ännu ej bafwa bunnit få ta sangt på den soda wågen. — SDelfina 6ora d AR Snmsva AAggkg3g3n3n333n — föredragna betänkandet, så sker det icke derföre att wi äro likgiltiga för ämnet eller för tet alt wi frufta att befänna wår öswertygelse, utan derföre att om mellan de rädgifware från båda folken, fom omgifwa unions konungen, slulle yppa fig meningeskiljaktigbeter i afseende på de frågor, som nu bär komma att afbandlas, få bar fonungen i fin grannlaga fällning såsom stnjedomare mellan 2:ne folk behof af att weta, buruwida rådgifwarnes mening också är folkets; och det är af denna anledning, som wi welat undwifa ända till fenet of alt bafwa sökt bi draga till bildande af nägon opinion, fom ide bade sitt ursprung i reprefentationeng egen fjelf: standiga uppfattning af säderneslandets kraf. Detta tal efterföljdes af lifliga bifallsyttringar. Forsta punkten, i anledning af grefve An: karswärds motion, antogs af ridd. och adeln med 287 röster mot 14, of prefte och borgarer ständet utan votering samt af bondeständet med 55 röster emot 28. Beslutet om revision af föreningsfördraget war enhälligt, endast en skiljaktigbet uppstod med afseende på en förändrad motivering, men de framställda redaktionsförslagen af sriberre J. Cprengporten, prof. Carlsson, biskop Björck, herr L. Hjerta och Nils Larsson från Jemtland, lemnades utan afseende. Andra punkten, angående afstyrkande af färs siild tryckning af 1844 ärd unionsfommitecs bes tänfande, bifölls af prefteoch bondeständen, men afslogs af ateln och borgareständet. ZSredje punkten, i anledning af Dalmans motion, amiogs af ridd. och adeln med 276 röster emot 18; i presteständet utan votering, i borgareständet med 39 ja mot 21 nej och i bondeståndet med 60 ja mot 33 nej. Detta i bondeständet, fastån här, wid frågan om remiss, denna motion förut lades sasom förkastad till bandlingarna. Det sones werkligen säsom skulle Aftonbladet och dess lktänkande mot fin wilja mera arbetat för detta lyckliga slut än emot dets samma. Aftonbladet wet nu ingen annan rad an att sörklara att, säsom det i början tänkte om de af br Anfarswärd och Dalman näckie motioner, neml. då det förordade de samma, få tänker det afwen nu, ywilket bewisas deraf att det förklarar: att rikets ständers beslut öf: werenostsämmer med den önskan tidningen uttafat allt ifrän den fund grefwe Änkoarswärds motion wäådreg Skada blott att ej Aitonbladet sormär utstryka alla de mänga och länga trafiga uppsatser, som förut lemnats ät dess läsare, bwilka bewisa att det tänkt eller Armin: sstone pttrat raka motsatsen af hwad det tänkte eller yttrade först i denna wigtiga fråga. Möjligtwis önskar det nu om ej hafwa få ofta fads far om. Wi meddela widare från Folkets Röst orda: grannt följande: JUfetd ständer bafwa sälunda uttalat fin mening, på det eftertryckligaste. Debanterna i lordags upptogo både förs oo eftermiddagafessionerna, oc) de åt allmänheten förbehällna plats serna woro under hela tiden ända till trängsel befatta. Hos roderskapct oc) adeln slutades voteringarne först kl. 1 på morgonen och ett sådant stadespel fom riddarbassalen i denna midnattsumme erbjöd, då nara nog hela den laltika forsamlingen af omfring 300 sedamöter wisade sig genomtrångd af en anda och en sjal, oc) den sosterlandsta nämningen gaf sig uttryck i få skallande och utbällande ja-rop, till swar på de framnallda propositionerna, art man nästan unde frukta utt de brächa murarna skulle ramla, har denna fal wäl såstan erbjudit. J prefto oc) borgareständer war stämningen icke mindre fonerlandsk, churu i vet sednare standet 21 stäm