Helsingborgs-Posten – 23 mars 1860, sida 1

— — ———— — Korrespondens. Bestrifningen på Stendocksfesten den 28 fik: jar jag läst med serdeles nöje. Den bedrar i anning Helsingborgarne, både för det forartas e i sjelfwa feften och den sambälligbet, i föres sng med entusiasm, fom derwid gjorde fig gäls ande. De tal, fom wid tillfället böllos, tycs kas mig i allmänhet lyckade. Det torde icke lla anjes, att jag will lemna ett bidrag, fom lämpar fig nll festens betydelse. Ar 1807, då Guflaf IV Adolf, tillika med fin älstwäårda och allmänt älstade Drottning, Fredrika Dorothea Wilbelmina, uppehöll sig i Malmö, och på drottningens 26:te födelsedag, erböllo derutera. de af stänsta adeln, på begäran, och anförde af Grefwe Jacob Pontusson De ta Gardie, föres nåde inför deras Majestäter, derwid Grefwen you följande tal: Östa bafwa oskromtade offer framburits för konungathronen, aldrig nås got renare än det skänska ridderskopet och adeln i dag nedlägger wid deg fot. Det är ide en arundad förmodan, icke ett säkert bopp, fom neldar wår tacksamhet. Wi förde sjelfwa res dan förstlingen of de frukter Eders Kal. M:ts ywisa förfatiningar stånft denna landsort, och wi inveta att wi lemna i arf ät wåra barn de ös ytade förmåner, fom kloka anstalter alltid af tis den bemta. — Då åfeebrufet af ärbundradens ofunnigbet och fördomar uppbjelpes till den uVyöjd, bwartill jordmån och lufistreck det äms nat; då möjligheten sones att under lugnare dagar, äfwen i ökade spanmälstillgangar, ernå en förnyad och riftande vandelsgren; då i dogbet uppmuntras oc) nåres genom en lätrare afsanining af de ämnen den alslrat; då alt flags rörelse upplifvas af bemmans ans vläggning och förbättring: få stall ofelbart bvars vje år öfa den enstuda trefnaden, och med den uoct allmännas wal. Wid ätnjutondet af vess ja mångfaldiga förmåner dem wi ega af Es ucere Kongl. Maj:ts band, dem Eders Kongl. Maj:ts outtröttliga omsorg för wårt danat, nouru fwar, buru trydande blefwe icke föreftalls ningen om möjligbeten att samnd, men tfynners vyrtefterwerld, kunde beslylla of för känslolösbet. Tillåt rerföre, stormaktinste, allernädighe fonung! stänska ridderskarct och aveln att .Vja resa en minneswärd iill förewigande af Eders Kongliga Majenäts wålgermngear och yderas undersåiliga ertänsla. Malmö stads yvnya torg är det ssallet, der wi i unders mpånigber önska of tillftånd att uppföra denfame yma, belft detta torg kommer att bära Eders Majits böga namn. Wi wåga smidra oss med vEders Kgl. M:ts nadiga bifall tull en under ydanig begåran, den wi fram båra på en dag, vsom bwaorje gäng bon återkommer, fröjdar Ko: ynung och undersäter med åtankan af det dyra epror försynen på Penfamma lemnat af def oms uma wård om Eders Kongl. M:is egen och ySwea folks sällbet. Unna oss, allernådigste Konun.! den tillfredostälande tanfen, att dä wår yra efterlommande, An efter seklers förlopp, lstadna wid en sädon minnesvärd, stola de ymed lila rörelse fom wi, af erkänsla oc tackjambet, saga: denne restes ide blott af trogne myt lyvige undersater Åt en wördad konung; uocn belgades Även af tadäsamma barn åt des yras och landets alskade fader. Det ar befant, att Gustaf IV Adolf egde on omutlig rättsfansla och ett ömt famwere. Es mellan dessa, bwilka icke tilläto bonom att ce mottaga en byllning, som förut icke blivi egs nad at landskapertd walgörare, od) den helt nar turtiga gladjen ofwer denna hyllning, uppsied wieserligen en strid, men en lätt och snart vt wergacnde, oc) Konungen swarade md mild rön och den bonom egna, af få många för bög mod anfedda och tartare, lugna wardigbet: JaR emonager med mycken nlliredeställelse dena yornoade wedermåle af slanska ridderskapets och arelns tillgifwenbet för min person. Lika nas mvg det år, att ritverskaper och adeln, fom det forsta händet, wid detta tillfälle gifwit de: forfta elierdömet: likaså namrligt bör Oct för Myetalla, om jag gör den anmärfning, utt jag vVonslade det ridderskapet och adeln med sina Onscdftänder samradt i detta ämne; ty om vid: sdKisloret och adeln finna fig lycklige, genom de va mig wictagne författningar, bar jag anled. ning att no, der de andra ständen dela men vem lifa tantesän. Åjwen fan jad icke un IDA: A Att nära om Arlisare anmärfning, At